Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Händelser och spörsmål - Till lantmannapartiets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelse» och spörsmål 319
Den Posseska oppositionslustan kunde lätt förenas med Ifvarssons böjelse
att alltid vara självständig mot regeringen.
Den 10 mars konstituerades partiet formellt, och ett program antogs, som
utarbetats av Key i samråd med andra personer. Det skulle leda för långt,
att här ingå på innehållet i detta program, men efter som förut nämnts att
den oppositionella bondegruppen kring Carl Ifvarsson opponerat mot
frihandeln, må framhållas, att programmet i denna punkt dock blev rätt oklart. Det
heter, att man ej påyrkade någon återgång från den nuvarande
tull-lagstiftningen utan endast vände* sig mot det ensidiga och opraktiska sätt, på vilket
den delvis tillämpats. Men det gällde att finna en enande formel. Arvid
Posse var utpräglad frihandlare.
Det nya partiet fick vid sin tillkomst en föga god press. Men snart nog
valde man den taktiken att ej låtsas alls om det. Thermeenius menar t. o. m.
att en överenskommelse rent av existerat att alldeles negligera detsamma.
För det nya partiets verksamhet under riksdagarna har förf. en grundlig
redogörelse, som här må förbigås. Den föres fram till den Posseska
ministärens tillkomst 1880, då lantmannapartiet från att ha varit oppositionsparti
i stället övervägande blir regeringsparti.
I stället må meddelas något av vad som anföres om organisation och det
så att säga inre arbetet. Vid denna tid voro riksdagsmännen inte så noga
som i våra dagar ända från början sorterade i olika fållor. Nu kan man
omedelbart efter det att ett andra-kammarval avslutats räkna ut på pricken,
hur många medlemmar varje partigruppering får vid den följande riksdagen.
Inte så vid den tid det här gäller. En hel del av de nykomna voro
fullständigt okända till sin allmänna åskådning och kunde tänkas gå åt olika håll.
Därför kunde det vara lämpligt att besluta, som man inom lantmannapartiet
gjorde vid början av 1870 års riksdag: ’’att gå på klubben i morgon afton
och känna de nykomna på pulsen". Orden äro Per Nilssons. De nykomna
kände sig ofta för genom att besöka olika sammanslutningars möten. Mer
fördomsfria kunde fortsätta därmed ganska länge. Under hela den tid, det
här är fråga om, blev lantmannapartiet endast ett riksdagsparti och måste
så att säga nybildas vid varje riksdags början. Formellt utsågos aldrig några
partichefer. Ordförandeskapet vid sammanträdena alternerade mellan
medlemmarna. Naturligtvis kan man dock betrakta Posse (till 1876, då han blev talman
i andra kammaren), Key och Ifvarsson som partichefer de facto.
Ett svårt problem i allt partiliv är frågan om partidisciplinen. En
spirituell memoarskribent har från partiledarens synpunkt formulerat frågan sä,
att det gäller ’’att sammanhålla en armé, där varje soldat äger frihet att
yttra sin mening, och där det inte finns några krigsartiklar".
Lantmannapartiet hemsöktes då och då av svårartade slitningar; det rymde både
konservativa och frisinnade element. Posse gjorde 1869 ett försök att införa en
verklig partidisciplin med förpliktelse för minoriteten att böja sig för
majoritetens mening, men detta avböjdes och man nöjde sig med mindre stränga
bestämmelser. På det hela taget har det dock funnits en ganska sträng
disciplin. Från riksdagen hemresta partimedlemmar kunde vid viktigare
avgöranden brevledes eller telegrafiskt återkallas. Det fanns även personer, som
skötte inpiskarens roll. Särskilt nämnes dalarepresentanten Jan Andersson i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
