Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Händelser och spörsmål - Till lantmannapartiets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelse» och spörsmål 320
Jönvik. F. ö. voro överläggningarna på partimötena naturligtvis till stor del
sådana som äro förbundna med alla riksdagspartiers arbete. Man
diskuterade motioner, som borde väckas, försökte väl också från ledande håll lägga
kapson på den honetta ambitio-n, som bjuder ävem den enklare ledamoten att
motivera sin närvaro vid riksdagen genom framläggande av någon egen
motion. År 1880 föreslogs åtminstone på ett partimöte, att man skulle uttala
sig mot allt för flitigt motionerande. Effekten uteblev emellertid;
motionernas antal steg det året. På tal om böjelsen att taxera en riksdagsmans
insatser hu\Tidsakligen efter antalet väckta motioner må nämnas, att då Viktor
Rydberg var riksdagsman hans egen broder skrev och förebrådde honom, att
han ej väclrt någon motion. Som sarrunanfattning kan sägas, att hos
lantmannapartiet fanns hela den organisatoriska utrustning, som ett modernt
riksdagsparti förfogar över, om man undajitager formellt inträde och därmed
absolut fixt medlemskap samt skriven partistadga.
Ett spörsmål av mycket stort intresse behandlar förf. i sista kapitlet av
sitt arbete. Det gäller frågan, om det existerade något nämnvärt samarbete
mellan lantmannapartiet och motsvarande sammanslutningar i Danmark och
särskilt Norge. Det är lätt att konstatera, att så varit fallet. I själva
verket fick den gamla skandinavismen en efterföljare i den strävan till
samverkan mellan folkpartierna i de tre nordiska länderna, som gör sig gällande
under 1870- och 1880-talet. Denna nya form av skandinavism sågs med rätt
oblida ögon av en och annan av den gamla skandinavismens målsmän. Så
skall redaktör Ploug under det sista skandinavistiska studentmötet i Uppsala
1S75 i ett tal ha manat Nordens studenter till kamp mot Nordens bönder,
en maning, som dock ej vunnit anklang hos aiuddtoriet.
Som den synlige initiativtagaren framstår Björnstjerne Björnson, men
förmodligen handlade han i samförstånd med Johan Sverdrup. Å svensk sida
var S. A. Hedlund den kanske ivrigaste målsmannen för denna samverkan.
Försök till samarbete förekom inom försvarsfrågan, men framför allt blev
det naturligtvis de unionella spörsmålen, som blevo föremål för sådant. Pä
många håll i Sverge ansåg man, att den norska vänsterns kamp mot
konungamakten och dess "embetsmsond og grosserere^’ var av betydelse även för
utvecklingen i Sverge. ’Tå Norges bönder krypa till korset, få vi det även
förr eller senare’’, skrev Hedlund 1882. Och självklart gav det norrmännen
ökad tillförsikt i deras antiunionella strävanden, att de ansågo sig kunna lita
på att ett stort parti i Sverge aldrig skulle gå med pä ett militäriskt
ingripande. Man pekade på gamla tiders bondefreder, och Björnson kunde, syftande
på lantmannapartiet, påminna om Torgny lagman och säga: "og han siger,
at med Nordmeendene skal du liolde fred".
Från och med mitten av 1880-talet minskades hos lantmannapartiet intresset
för samverkan med norrmännen. En antinorsk stämning uppstod i vida kretsar
i Sverge och inverkade nog i någon mån även på sagda parti. Men framför
allt fick det i tullfrågan ett problem, som snart lade beslag på hela inti’esset.
Det anförda torde ge en antydan om det rika innehållet i dr Therma^-nius’
arbete, vilket den politiskt och historiskt intresserade ej bör försumma att
göra direkt bekantskap med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
