Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hansson, Sigfrid: Arbetsgemenskap och samförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abbetsöemenskap och sampöb9täkd 323
bemödat sig därom. Jag vill endast erinra därom, att enligt
Landsorganisationens statistik ha i genomsnitt tre fjärdedelar av alla
tvister mellan arbetsgivare och arbetare i vårt land avvecklats ntan att
stridsåtgärder tillgripits.
Med det nu anförda har jag velat visa, att den svenska
fackföreningsrörelsen icke varit främmande för behovet av samförstånd
mellan företagarna och arbetarna. Utan självförhävelse kan den
också tillskriva sig en mycket stor del av äran av den ur såväl
båda parternas som samhällets synpunkt fördelaktiga utvecklingen
av förhandlings- och förlikningsväsendet. Denna utveckling torde
mer än något annat ha bidragit till att främja arbetsfreden, och
det kan väl ej heller råda tvivel därom, att den varit ägnad att
utjämna motsättningarna mellan parterna — så långt det nu
överhuvud taget är möjligt att åstadkomma sådan utjämning med
hänsyn till de djupt liggande och av det nuvarande sociala och
ekonomiska systemet betingade orsakerna till motsatsförhållandet.
Ett påtagligt bevis för att den svenska fackföreningsrörelsen icke
varit fientligt inställd mot samförståndssträvandena utan tvärtom
pr)sitivt understött dem, är vidare dess värdefulla insatser till
förmån för kollektivavtalens utveckling och utbredning. Även om det
kan sägas, att kollektivavtalen i många fall icke kunnat komma
till stånd utan att mer eller mindre förödande strider tillgripits,
vill väl ingen förneka att de hittills utgjort den säkraste
grundvalen för det samarbete, förutan vilket en något så när
tillfredsställande ordning numera skulle vara otänkbar i det industriella
arbetslivet.
När fackföreningsfolket nu mött upp till denna
samförståndskonferens innebär detta följaktligen icke på något sätt en
nyorientering. Det betyder endast ett fullföljande av en av
fackföreningsrörelsen själv för länge sedayi accepterad utvecklingslinje. Det
innebär icke ett uppgivande av den uppfattning om orsaken till
de sociala och ekonomiska motsättningarna, som rörelsen i dess
egenskap av en socialistisk rörelse praktiskt taget alltid företrätt. Det
betyder endast, att det svenska fackföreningsfolket alltjämt
befinner sig på verklighetens fasta mark, att det är villigt att
framgent medverka till åstadkommandet av så goda och trygga
förhållanden för de arbetande, som det kan vara möjligt att åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
