Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hansson, Sigfrid: Arbetsgemenskap och samförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 sigfrid hansson
komma även inom den nuvarande samhälls- och
produktionsordningens ram.
Faekföreningsfolket önskar betrakta denna konferens som en
insats i arhetet med utbyggandet av den grundval, på vilken
arbetsavtalens och kollektivavtalens parter frivilligt och utan onödiga
ingripanden från lagstiftningsmaktens sida önska göra upp sina
mellanhavanden. Det gör sig inga illusioner i fråga om
möjligheten att vinna omedelbara och i förhållandet mellan företagarna
och arbetarna djupt ingripande praktiska resultat. Men det
vågar hoppas, att konferensen skall kunna bidraga till att undanröja
de fördomar, som hittills, icke minst bland företagarna och deras
representanter, försvårat och förhindrat en naturlig utveckling på
detta område.
Om konferensen skall fylla dennna mycket viktiga uppgift, får
den icke nöja sig med alhnänna talesätt och vackra deklarationer.
Den måste bemöda sig om att angiva otvetydiga riktlinjer för ett
praktiskt samarbete. Den måste göra klart för sig, att den sak,
som den önskar främja, gagnas bäst av ett frimodigt och ärligt
erkännande av nödvändigheten av att grundvalen för
samförståndet och samarbetet vidgas.
Hur skall detta kunna ske? Vilka äro de förutsättningar, som
måste finnas för stärkandet av den samhörighetskänsla och
åvägabringandet av den bättre samverkan mellan parterna på
arbetsmarknaden och inom de särskilda företagen, varom 30cialministern
talat i statsrådsprotokollet? Vilka metoder böra anvisas?
Den främsta och absolut oundgängliga förutsättningen är
självfallet att företagarna och arbetarna betrakta varandra som
lik-siällda parter i fråga om arbetsvillkorens reglering. Detta kan icke
ske med mindre än att förenings- och förhandlingsrätten och
dennas naturliga konsekvens, kollektivavtalet, erkännes. Inom den
större delen av den svenska arbetsmarknaden är denna
förutsättning redan för handen, men visst icke beträffande hela
arbetsmarknaden. Det finns aUtjämt företagare, som envisas att vägra att
förhandla och sluta kollektivavtal med de hos dem anställdas
fackliga organisationer. Konferensen kan inte gärna uraktlåta att ägna
detta anmärkningsvärda förhållande uppmärksamhet och även säga
sin meniQg con detsamma.
En annan och lika oundgänglig förutsättning är, att arbetarna
inom de arbetsområden, där kollektivavtalet redan utgör en grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
