Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hansson, Sigfrid: Arbetsgemenskap och samförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsgemenskap och samförstånd 329
Men denna utvecklingsprocess innebär icke endast en fara med
avseende på arbetslöshetens utbredning utan den kan även medföra
allvarliga risker för de arbetande. Olycksfallsstatistiken talar redan
ett skrämmande språk. Det forcerade arbetet kan verka förödande
på arbetarnas hälsa, om icke nödig omsorg ägnas åt förebyggande
åtgärder.
Den ekonomiska världskonferensen år 1927, som i betraktande av
dess sammansättning icke gärna kunde misstänkas för någon
överdriven lust att låta de sociala synpunkterna spela en allt för stor
i^oll vid bedömandet av de ekonomiska problemen, fann sig som
bekant föranlåten att vädja till regeringarna, offentliga institutioner,
yrkesorganisationer och den allmänna opinionen att i samband med
rationaliseringssträvandena ägna särskild uppmärksamhet åt
’’sådana åtgärder, som äro lämpade att garantera bästa,
hälsosammaste och värdigaste utnyttjandet av individen, såsom urval,
handledning och utbildning för olika yrken, lämplig fördelning av tiden
mellan arbete och vila, ett avlöningssystem, som kan giva arbetaren
rättvis andel i den växande avkastningen, och i allmänhet sådana
arbetsvillkor och levnadsförhållanden, som äro gynnsamma för
utvecklandet och bevarandet av hans personlighet’’. Ja, denna
världskonferens, där arbetarnas direkta inflytande var så gott som intet,
gick ännu längre, ty den rekommenderade ’’medverkan av de
an-ställd^a samt bistånd av såväl yrkesorganisationer som vetenskapliga
och tekniska experter".
Jag har mig inte bekant, att dessa uttalanden vunnit beaktande
i vårt land, för så vitt icke herr socialministerns inbjudan till den
sammankomst, i vilken vi nu deltaga, får tolkas som ett försök att
väcka intresse för rationaliseringens sociala problemställning. Att
man inom arbetarvärlden redan hyser ett sådant intresse ligger
i sakens egen natur, och därom behöver alltså icke vidare ordas.
Återstår att försöka anvisa de metoder, som höra användas. Det
är självklart, att arbetsgemenskapen och samförståndet först och
främst måste komma till uttryck ute på arbetsplatserna. Det är
lika självklart, att detta måste ske i kollektivismens tecken. Som
motvikt till den kollektivitet av de tekniska arbetsvillkoren, som
företagaren representerar, måste arbetarorganisationen framträda. Inom
de industrier, där arbetarna skapat s. k. verkstadsklubbar, torde
det vara lämpligt att låta dem fungera som organ för arbetarkollek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
