Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hellström, C.: Henri Bergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiENEl BEEGSÖN 333
förenade föreställiiingsatomer utan som en ström av oändligt rikt
ständigt flödande liv. Det finns ett i tid och otid använt ord, som
visar denna filosofis betydelse även för de vanliga tänkesätten och
det är -’mekaniseringen’’. Under de sista femton åren har denna
kliché blivit ett allt vanligare och ett allt mer populärt andligt
tillhygge. Men denna term har fått sin nuvarande betydelse och
mening framför allt från Bergsons system.
Bergsons uppfattning av mekaniseringen sammanhänger med hans
uthålliga försök att förringa förståndets värde och att
misstänkliggöra denna själsförmåga. Ty han fattar just vårt förstånd som
grund till allt förytligande och som den källa, ur vilken den dödande
enformigheten och enhetligheten flödar. I detta sitt förakt för
förståndet står Bergson icke ensam. Många av det sista århundradets
både bästa och sämsta filosofiska rörelser ha gått i samma riktning.
Den gamla rationalismen hade satt tänkandet som högsta
kunskaps-Icälla och dess tro på förståndets förmåga var oinskränkt. Men
sedan denna tro blivit skakad i grunden av Kants
förnuftskritik, började man ihärdigt att söka efter antiintellektuella
kunskapskällor och den mest bekanta av de äldre teorierna är ju
Fichtes och Schellings antagande av den intellektuella åskådningen.
Även under de sista årtiondena ha de antiintellektuella
strävandena visat stor livskraft. I Amerika och England vann James en
glänsande framgång för pragmatismen, enligt vilken sanningen i
sista hand bestäms av livskampen. I Tyskland ha de flesta av
ny-idealismens representanter sökt lösningen av filosofins svårigheter
i en värdeteori, som ger förståndet en underordnad roll. Den mest
förståndsföraktande av alla dessa system är emellertid Henri
Bergsons.
Bergsons förakt för förståndet är det konstituerande drag, som
genomgår alla hans skrifter. Sitt genialaste uttryck har det dock
fått redan i hans ungdomsarbete "Essai sur les données
imme-diates de la conscience", som allmänt av fackmän räknas som hans
mest betydande rent filosofiska insats. I denna undersökning söker
Bergson avvisa den naturvetenskapliga uppfattningen av själslivet
genom att draga en bestämd gräns emellan det psykiska och det
rumliga. I rummet finner man en mångfald moment, som äro strängt
avgränsade emot varandra. Rummet självt är det medium, som
gör det möjligt för oss att skilja flera samtidiga och likartade
företeelser. Men vår själ är icke i rummet och den kan icke bestå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
