Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hellström, C.: Henri Bergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 c. HELLSTRÖM
av förnimmelseatomer, som är o uppradade bredvid varandra som
orörliga ting. Då man vänder blicken inåt, förnimmer man i
stället en levande ström, soan ständigt är i rörelse. Momenten i
denna ha ingen kvantitet (det är därför oegentligt att tala om att
en känsla t. ex. är dubbelt så intensiv som en annan) de är o rena
kvaliteter, som genomtränga varandra och som omärkligt gå över i
det omgivande utan de skarpa gränser, som man finner i rummet.
Denna ständigt flytande ström kallar Bergson "la durée réelle’’,
vilken term av Ruhe, som eljest inlagt stora förtjänster om
försvenskningen av Bergson, har blivit översatt med det olyckligt valda
ordet -’nuflödet". Den realitet, som Bergson kallar den verkliga
tiden, är egentligen romantikens organismbegrepp i ny form, men
Bergson har icke upptagit detta på ett dött och mekaniskt sätt
utan fyllt det med nytt liv och nytt innehåll. Han söker nämligen
visa verkligheten av själens organiska liv genom psykologiska
analyser, som äro enastående i sin subtilitet och i sin fina förståelse.
Att just följande analys om den djupa känslan här utvalts, innebär
icke att den estetiskt skulle vara överlägsen andra skildringar
utan beror endast därpå, att den genom sin korthet helt kan
citeras! "En dunkel åtrå har t. ex. småningom förvandlats till en
djup lidelse. Man upptäcker snart att den svaga intensiteten hos
denna åtrå från början kom av att den föreföll oss isolerad och
liksom främmande för hela vårt övriga inre liv. Men så småningom
har den genomsyrat ett allt större antal psykiska element, som den
så att säga färgat med sin egen kulör; och nu tycks vår syn på
allting ha förändrat sig. Är det icke så man erfar att en djup
lidelse uppstått, att samma ting icke i oss längre framkalla samma
intryck? Alla våra förnimmelser, alla våra tankar synas oss
förnyade av den; det är såsom upplevde vi barndomen på nytt. Vi
erfara något liknande i somliga drömmar, i vilka vi icke tycka oss
se annat än helt vanliga ting, men i vilka dock ljuder en viss
hittills aldrig förnummen ton. Dess djupare man stiger ned i
medvetandets innandömen, ju mindre rätt har man att behandla
psykologiska fakta såsom ting, vilka låta upprada sig bredvid varandra.’’
Men dessa psykiska tillstånd, som leva sitt liv innerst i vårt
medvetande äro ömtåliga och då analysen griper dem, dö de och kvar blir
endast en död, livlös massa. "Ingenstädes framträder denna
förintelse av det omedelbara medvetandet så slående som i företeelserna
på känslans område. En häftig kärlek, en djup melankoli över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
