Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hellström, C.: Henri Bergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 c. héllstböM
Bergsom berömd: men den är i själva verket icke logiskt klar utan
tvetydig och dunkel. Bergson har själv på ett ställe skildrat hur
intuitionen glider undan reflexionen: detsamma gäller hans egen
teori om den kunskapskälla, som han sätter högst. Ursprungligen är
intuitionen endast vår kunskap om den flödande strömmen i vårt
inre, enligt senare skrifter kan den också fatta yttre objekt. I den
lilla artikeln ’’Introduction a la métaphysique’’ skildrar Bergson
hur förståndet förgäves bemödar sig om att fatta ett objekt, det
flaxar runt omkring detta, drivet av en osläcklig längtan. Det
kan i alla fall endast fatta tingens yttre relationer men aldrig deras
inre väsen. Att göra detta är förbehållet åt intuitionen som i en
enkel akt griper det för allt förstånd ofattliga och därmed gör
metafysiken möjlig.
Man har ofta sammanställt Bergsons intuitionsteori med
Schel-lings intellektuella åskådning och särskilt under kriget sökte
tyskarna bevisa, att den moderna franska filosofins störste företrädare
endast vore en eländig plagiator, vilkens alla teorier vore goda
tyska transcendentalfilosofiska åskådningar. Att sådana försök äro
fullkomligt förfelade är självklart, men även de, som nöjt sig med
att konstruera ett mindre intimt samband emellan den store
romantikern och Bergson ha i allmänhet gjort den sistnämnde orätt. Man
finner icke hos Schelling kritiken av den mekaniska
själsuppfatt-iiingen och det råder i själva verket en stor skillnad emellan den
intellektuella åskådningen och intuitionen. Schelling sökte vidare att
deducera all verklighet ur en enda högsta princip, en tankegång
som visserligen icke är fullt främmande för Bergson men som hos
hoaiom kompletteras av en medvetet antagen dualism. Han sätter
nämligen det materiella emoit det psykiska flödet och i denna
dualistiska tendens anknyter han till gamla franska traditioner ända
ifrån Descartes’ och Malebranches dagar.
Bergson, som sökt att stödja sin grundåskådning genom analys
av matematiska, fysioilogiska, biologiska och psykologiska fakta, söker
även att utifrån sin ståndpunkt förklara löjet och det komiska.
Den inre levande rörelsen i vårt själsliv har ingenting av komik
över sig. Tränger man fram till detta hos en människa (och det
är konstens uppgift att göra så) försvinner det löjliga. Men
människan har också en sida som gränsar intill det materiella; det
finns hos henne en yta, där det levande har stelnat till en död
skorpa. Skrattet är nu andens hämnd för mekaniseringen och för för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
