Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Blomberg, Erik: Sigrid Undset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Horisonten vidgas, drömmarna bli handling, det klingar av stål, det
ångar av svett och blod. Tankegrubbel och själaångest härska
också här, men de ge endast den mörka ränningen, när den breda
väv rullas upp, som är livets egen. Man förstår vad Undset
vunnit genom denna förflyttning av motiven, då man t. ex. läser hennes
hänförda skildring av den väldiga högtidssalen på Husaby, Erlend
Niklausons fädernegård.
Här möter hon äntligen de stora mått, den episka lyftning, som
hon beundrat i de gamla sagorna, men som den traditionella
vardagsrealismen nekade henne. Nu griper hon efter en tradition som
ligger längre tillbaka, i hävdernas barndom, där fantasin lättare
får vingar.
Men den fortsatta beskrivningen av Kristins husesyn visar å
andra sidan vad som står kvar på vinstkontot från hennes
realistiska lärotid. Dotter till en arkeolog och själv historiker kunde
hon så lätt ha frestats till ett arkeologiskt inventarium för att ge
den rätta tidsstämningen, men i stället målar hon den levande
atmosfären över en gård i förfall, med löss i kläderna och rutten
halm i bolstren, och hela tiden får därtill skildringen sin färg av
den unga kvinnans vaknande agg mot sin make och husbonde för
hans slapphänthet i att vårda. Former och bruk, seder och
tänkesätt ha skiftat sedan 1300-talet, men det primitivt mänskliga är
dock detsamma: födelse och död, ungdom och åldrande, lek och
arbete, strid och försoning. Och det dagliga livet har så mycket som
innerst är oförändrat, att det av en stark hand kan överföras från
den akteulla erfarenheten och ge liv åt det förflutna. Och det är vad
Sigrid Undset har kunnat såsom kanske ingen annan historisk
berättare i våra dagar. Magnus Eriksons Norge med tvistande
herremän och vandrande fattigmunkar, härnadståg och vallfarter, med
dråp och bot, bullrande gästabud och stilla klosterfrid, med
danslekar, kvad och legender får liv och gestalt i dessa tre volymer
på halvt annat tusental sidor. Här skildras bl. a. en kyrkbrand,
en bröllopsfest, en marknad, en pilgrimsfärd så att vi se dem som
säregna tidsbilder och samtidigt som scener i ett levande drama,
där huvudpersonerna drivas fram, deras karaktärer bryta sig mot
varandra, deras öden utformas. De kulturhistoriska detaljerna
smälta in i helheten på samma sätt som dräkterna och vapnen i en
klassisk fris. Sådant är i varje fall huvudintrycket; nekas kan väl
inte, att det däremellan finns döda partier, då krönikan sväller
ut och tar alltför stor plats. Undset saknar förmågan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
