Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan i dessa första böcker finnas de egenskaper, som med åren
blevo allt mer markerade. Någon tvär omkastning kan man inte
finna i hans utvecklingskurva, alla hans idéer och krav under den
senare perioden kunna spåras i sina förberedelser ända tillbaka till
dessa första erinringar. Han har utpräglade anlag åt det asketiska
hållet, men hans livsdyrkan driver honom till ett tämligen vilt
ungdomsliv. Ena stunden tror han obetingat på egoismen för att den
andra hänge sig åt brödrakärlekens förkunnelse. Alltid tangera
ytterligheterna varandra i hans inre, alltid måste han löpa linan ut.
Vill man ha grepp om Tolstojs sociala uppfattning, vill man
finna uttryck för hans sociala rättfärdighetslidelse under den
tidigare perioden av hans liv, skall man läsa En Godsägares
morgon. Trött på sitt utsvävande storstadsliv vände han tillbaka till
sitt fädernegods fast besluten att förbättra förhållandena för sina
underlydande. I detta arbete skulle han finna sin lycka. Han
drivs av en ärlig avsikt, men ändå misslyckas han på grund av de
livegnas misstänksamhet och slöhet. Nu lät han motgångarna slå
ner reformivern, men längre fram, då han även fick känning av
svårigheterna, var hans övertygelse starkare och uthålligare. Hans
övertygelse om att allt inte var som det borde vara och hans behov
av att råda bot för missförhållandena fanns dock redan nu. Åren
medförde blott större fördjupning och allvar.
Även kriget blev tidigt föremål för hans sanningsbegär. För
den skull begav han sig till Kaukasus för att på nära håll studera,
hur kriget tog sig ut i verkligheten. Sedan gammalt hade dessa
krigiska gränstrakter varit romantikens förlovade land i det ryska
medvetandet, och Tolstoj ville därför på egen hand skaffa sig
kunskap om hur denna romantik stod sig inför hans samvetsgranna
prövning. "Kriget har alltid intresserat mig, men icke strategin,
ty dylika stora planer gå över min horisont; mig intresserade själva
det faktiska kriget, mördandet", försäkrar han på ett ställe. I de
berättelser (En attack, Då vi röjde skogen, Kosackerna och andra),
som han skrev under den tvååriga vistelsen i Kaukasus och i de
berättelser, som han hämtade motivet till under sitt deltagande i
Krimkriget, har han redogjort för de slutsatser han kom till.
De romantiska fraserna, den gamla krigsidealiseringen
genomskådade han från början. Med öppna ögon och oförvillat sinne
betraktade han förhållandena runt omkring sig, och för honom
fanns det blott ett rättesnöre: att finna sanningen. Också
förklarar han i en av Sevastopolberättelserna, att deras hjälte, som
han "sökt framställa i all hans evigt förblivande skönhet", är
just sanningen.
Tolstojs framställning av kriget betecknade en radikal brytning
med den traditionella krigsromantiken. Man kan hos honom finna
många skildringar, som i hög grad likna dem, som världskriget
gav anledning till. Hans hänsynslösa sanningskärlek gav honom
möjligheter att se den förgyllda medaljens avigsida. Lidanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
