Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voltaire c^ rousseau och samhället 397
guvernör hos överpolismästaren i Lyon de Mably, äldre broder till
senare kommunist-socialisten abbé de Mably och till den ännu
namn-kunnigare psykologen och filosofen abbé de Condillac, tyckes han
för ett längre skede framåt med berått mod ha kastat sig i armarna
på Frankrikes eleganta lyxkultur och societetscivilisation, öppnat
sig för "en yppig tillvaros lockelser" (han förkunnar det själv i
en dikt) och preparerat sig för parisersalongerna; och sedan han
väl fått fast fot i dessa, har han uppgjort planer av samma
mon-dänt-politiskt äregiriga art som Voltaire. Sysslandet med
statsaffärer i Venedig och de tillfällen han där erhöll att närmare
studera gången av de politiska inrättningarnas hemliga och
offentliga maskineri ha kommit dessa planer att taga fastare former och
noblare konturer. Och han drömde, som Voltaire drömde nästan
hela sitt liv: varför skulle det icke tillkomma honom att bli en stor
förhandlare mellan stater? Hertig de Choiseul, Frankrikes berömde
utrikesminister 1758—1770, skall för övrigt senare, efter det
Rousseau dragit sig tillbaka till Montmorency, ha beklagat, att han
avbrutit sin diplomatbana och erbjudit sig att åter skaffa in honom
på karriären. Som Voltaire 1726 är Rousseau 1744 trettiotvå år,
och som för Voltaire tyckes allt vara ordnat för honom — då även
för Rousseau det hela förstöres av ett småsnålt dumhuvud (denne
den praktälskande Ludvig XV :s troman brukade bland annat i
sällskap framhålla, att tre skor voro jämngoda med två par, emedan en av
skorna alltid slets ut förr än den andra, och i överensstämmelse
därmed lät han alltid göra sig tre skor samtidigt). Trots sin andliga
underlägsenhet och sitt verkliga behov av ledning vill ambassadören
icke hålla till godo med att dagligen mottaga läxor och snubbor av
sin sekreterare, utan gör till sist min av att vilja imitera chevalier
Rohan genom att tillkalla sina lakejer för att kasta ut Rousseau
genom fönstret; det avstyr visserligen Rousseau genom att regla
dörrarna och tilldela ambassadören en sista eftertrycklig näpst. Utan
att veta det (ty han har ju aldrig läst de gamla råds- och
polisprotokollen) nästan ord för ord upprepande sin fars hotfulla
utmaning tjugotvå år tidigare till kapten Gautier, går Rousseau, ’’utom
sig av harm och förbittring’’ och ändå, säger han, "sakta och
värdigt", fram till ambassadören:
— Nej, herr greve, ert tjänstefolk skall inte blanda sig i denna
affär; ni får vara god att finna er i att vi göra upp det här oss
emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
