Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 david öprbngel
Montaigu behöll Rousseau alltid lyckligt Övertaget och genomförde
med brio den braverande offensiva attityd, som hans far hade
genomfört gentemot Gautier. Nej, såsom bakgrund för Rousseaus sjudande
förbittring mot sin tids samhälle ser man nu episoden Montaigu åter
jagas undan och episoden Gautier komma tillbaka, d. v. s. hans
barnaårs och hans ynglingaålders så oändligt mycket djupare, så oändligt
mycket smärtsammare upplevelse av den episodens konsekvenser i
form av förtvivlad hemlöshet, påträngande smuts och värnlöst
mar-terande, dessa de tidigaste livsavsnittens ’’första intryck av våldet
och orätten’’, varom Bekännelsemas vittnesbörd ovan citerats. Mot
den källa till tårar, som sprang upp för den tioårige gossen i
oktober 1722, när hans far utgöt Genévepatricierns blod för att sedan
fly och överlämna sin son till främmande, måste det onekligen också
förefalla såsom en jämförelsevis betydelselös kalldusch på fåfängliga
projekt, när den trettiotvåårige mannen i augusti 1744 får uppge
sina diplomatdrömmar och ta avsked av Venedig, medan hans chef
i rapporter till utrikesministern i Paris för första gången slungar
fram detta ord galenskap, som senare så ofta skall uttalas i samband
med Jean Jacques Rousseaus namn.
Men Rousseau skriver själv omedelbart efter redogörelsen för
Montaiguepisoden:
Då jag nu prövat obehagen i att vara avhängig av andra, föresatte jag mig
allvarligt att icke mera exponera mig därför. Jag hade sett, huru de äregiriga
planer, som slumpen kommit mig att uppgöra, kvävts strax efter sin födelse, oeh
jag hade avskräckts från att åter ge mig in i en karriär, från vilken jag i
trots av min vackra debut hade blivit utkastad; jag beslöt att icke vidare binda
mig vid någon utan bevara mitt oberoende och hjälpa mig fram medelst mina
talanger, av vilkas verkliga omfång jag nu äntligen började få en förnimmelse
och om vilka jag hittills hade haft en alltför blygsam tanke. Jag tog åter
fatt på arbetet på min opera, som jag hade avbrutit för att fara till Venedig,
och för att mer i ro kunna ägna mig däråt, återvände jag till mitt gamla logi
i hotell Saint-Quentin... Där väntade mig den enda verkliga tröst, varmed
himlen hugsvalat mig i mitt elände, det enda, som gör det möjligt för mig att
bära detta... en linnesömmerska från Orléans, en flicka på en tjugutvå,
tjugu-tre år, vilken i likhet med värdinnan åt med oss. Denna flicka hette Thérése
Lo VassGur ...
Detta betyder ändock till ytterlighet ödesdigra följder för
Rousseau av episoden Montaigu. Det betyder den Pandoraask av
konsekvenser, som ligger i att liksom faderns äventyrarflykt från Geneve
drog med sig hans egen 1728 och sedan sammanlagt tio, tolv, tidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
