Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voltaire c^ rousseau och samhället 411
vara rättesnöret för samhällsförhållandena inom varje
befolknings-område, som förtjänar att betraktas såsom beboeligt.
6.
Pessimismen i landsflyktingesynen på samtiden och den yttre
världen blev för Rousseau periodvis mycket kompaktare och
desperatare än för Voltaire. På ett helt annat sätt blevo också för honom
landsflyktingeupplevelsernas intryck stingande, genomristande,
envist förföljande, obönliörligt marterande intill den jordiska
tillvarons slut.
Parisaren Voltaire kom visserligen tillbaka till Paris och Paris’
triumfer efter sitt livs sista stora, under tjugusju år oavbrutna exil,
först när tiden var inne för honom att dö. Men genevaren Rousseau
kom aldrig tillbaka till Grenéve under de tjugufyra år, som
åter-stodo honom att leva efter tre, fyra månaders icke alldeles
oreserverade och från missljud fria hyllningar under en visit sommaren
och hösten 1754.
Voltaire slocknade, natten den 30 maj 1778, så gott som under
de yrande apoteosemas ljustransparanger, de extatiska vivat-ropens
smatter, de kvävande, aldrig upphörande blomsterregnens rosor på
den odödlighetsförlänande teatern i hans fädernestad, som blivit
ett tempel för hans geni. Rousseau stöp plötsligt en månad
därefter, förmiddagen den 2 juli, hos den för sina deliciösa
parkanläggningar ryktbare markis de Girardin, i ett litet trädomskuggat
Ims i Ermenonville i närheten av Senlis, sedan han några veckor förut
på nytt, efter vad det uppgivits, av polisen blivit anmanad att
försvinna även från Paris och befunnits ovärdig att bo till och med i
gränden med skökorna och de suspekta husen. Och om han icke
mördades av Thérése eller begick självmord, såsom många ha trott,
så tillbragte han dock sina senare år i ofta sinnesförvirring liknande
själstillstånd, i tätnad ensamhet och i en, åtminstone för andras
uppfattning, alltmera förfärande hemlöshet.
Enligt Rousseaus egen mening var det icke av en slump, som
döden förenade honom med Voltaire. ’’Jag känner på mig’’, skall
han ha yttrat till markisens äldste son Stanislas, som i likhet med
fadern, René, sedan ägnade en formlig kult åt hans minne, "att
min existens var förbunden med hans. Han är död, jag skall icke
t öva att följa honom."
Redan vid sitt besök 1754 i Geneve hade Rousseau fått mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
