Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 david sprengel
tillräckligt inånga belägg på att hans dedikation upptagits med
ytterligt blandade känslor av republikens allt fortfarande till själ och
hjärta folkfientliga styresmän, och hans ’’demokratiska’’ men
knappast mindre pryda litteratur- och urmakarvänner måste på
uppdrag, såvida det icke skodde av eget initiativ och personligt vetgirigt
intresse, gripa sig an med den ömtåliga missionen att ingående och
bekymrat förhöra honom om hans och reskamraten Thérése Le
Vasseurs inbördes förhållande till varandra, varvid Rousseau blev
tvungen att pro forma bekräfta Thérésos för övrigt måhända icke
helt missvisande uppgifter, att det rörde sig om ett slags
fullkomligt osexuell och för alla erotiska misstankar fri ’’ömsesidig
sjuk-vård’\
Under en påtrugad påhälsning vid rue Plätriére i Paris
september 1773 av en gammal bekant från vistelsen i Geneve juni—oktober
1754, den därvid som moralisk förhörsledare tjänstgörande
dilet-tantlitteräre och småkomiske folktribunen och gudshärolden, med
såväl Voltaires som Rousseaus omvändelse till evangelisk ortodoxi
ivrigt sysselsatte fritänkarfienden och urmakarmästaren Jacques
Frangois De Lucs son, fysikern och geologen Jean André De Luc,
vilken under de mellanliggande tjugu åren hade hunnit utveckla
sig till en europeiskt namnkunnig nat/urforskare "på biblisk grund"
av den redan då vanliga, politiskt eventuellt frisinnade, men
religiöst stockkonservativa schweizartypen, anser sig den i förtid
ålderbrutne Rousseau nödsakad meddela denne, att han icke tyckte
nämnvärt sämre om genevarna än om andra, utan att han trivdes
lika illa med alla av sitt släktled och att det var orsaken, varför
han levde i enslighet. Det visar, vad man numera trodde om
"ge-nevaren"!
Över tio år tidigare, i en skrivelse till förste syndikusen Favre
av den 12 maj 1763, hade han, efter flera månaders övervägande,
på förekomna anledningar för hela sitt återstående liv avsagt sig
medborgarskapet i Geneve. Sammalunda hade Rousseau efter
utgivandet av "Den nya Heloisa", den Schweizförhärligande
kärleksroman, som var hans mest uppseendeväckande arbete och som, i
sig själv och genom sina verkningar, utgör ett av dessa
världshistoriens oförgängliga dokument, varom ingen får underlåta att
taga kännedom, blott behövt att som mogen man under prövande
situationer stifta närmare bekantskap med den efter 1750 levande
borgerliga mänskligheten i några av de schweiziska landen för att
med ens fatta den häftigaste motvilja mot att för framtiden känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
