- Project Runeberg -  Tiden / Tjugonde årgången. 1928 /
422

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Henricsson, J. A.: Landsorganisationens första stora kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422 j. a. heneicsson

betarrörelsens veteraner fått föra för sin föreningsrätt, en kamp,
som endast den förstår, vilken själv varit med. För
Landsorganisationens vidkommande, vilken då var ny och icke ens hunnit
ordna sina förhållanden, står denna dess första bragd att knnna
ekonomiskt uppehålla striden så lång tid som ett äremärke för alla
tider, vilket i första hand tillfaller Landsorganisationens dåvarande
förste ordförande Fredrik Sterky, med vars kloka ekonomiska
ledning och förmåga att kunna anskaffa understöd det blev möjligt
för arbetarna att hålla den värsta hungern borta från hemmen och
att således ej av svält bringas avsäga sig sina mänskliga
rättigheter.

Föreningsrättsstriden i Sundsvalls sågverksdistrikt 1899 har, då
den berörts i pressen eller annorledes, ofta tolkats som ett
fullständigt nederlag för arbetarna. Det är orätt att bedöma utgången
på detta sätt. Ett nederlag hade det varit, därest de
organiserade arbetarna fallit tillföga och avsagt sig sin föreningsrätt. Så
skedde ej; elitkåren av arbetarna kämpade för sin rätt in i det
sista, kringvärvda som de voro av strejkbrytare, utvräkta ur
bostäderna och med utsikter att aldrig mer få komma tillbaka ej
blott till förutvarande arbetsplatser utan så gott som utestängda
överallt, åtminstone vid de norrländska sågverken. Att strida för
föreningsrätten — enbart för den — under så vidriga
förhållanden och ändå ej fälla modet eller böja sig för övermakten, är en
hjältegärning, som ej bör lämnas åt glömskan utan tiderna igenom
lysa över den norrländska arbetarrörelsens pionjärer. Ty det är
dock de, som räddat ’’framtidslandets" nu organiserade skaror från
att bära i arv feghetens trälamärke och hindrat rovgiriga
arbetsgivare att fullständigt trampa människorätten under fötterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:35:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1928/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free