Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Ström, Fredrik: Folkhumorn i yrkesordstäven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkhumorn i ykkesordstäven 425
I ordspråken kommer även yrkeshnmom till synes, ehuru ej i
samma groteska och beska form som i ordstäven, såsom vi snart skola
se. En attisk sälta kryddar ordleken och det folkliga slagordet, när
de uppträda i ordspråkets dräkt. Kritiken kan vara skarp t. o. m.
elak men icke arg eller rå. Skämtet är i regel måttfullt, lagom
pepprat, oftast mycket lustigt. Ej sällan har satiren hårda
brod-dar, men över den vilar dock ett försonligt skimmer. Icke sällan
träffar den vissa ömma punkter, men avväpnar antingen genom sin
uppenbara överdrift eller genom sitt självironiska innehåll.
Som exempel på humoristiska yrkesordspråk må här citeras
följande:
Kyparen vet, hur falk har det i börsen.
Mjölnarn är aldrig så full att han glömmer tulla.
En droppe murarsvett kostar en riksdaler.
Det ser nt som i Per målares nattstuva.
Smens marr och skomakarns käring gå ofta barfota.
All smörja skall ej i lädret, något skall i skomakarn.
Av sex alnar bör man få en väst, om inte skräddarn är en skäbn.
Emellertid kommer yrkeshumorn främst till sin rätt i ordstäven.
Det är icke så gott att veta vilka som. författat ordspråken. Dess
diktare och författare äro att söka både bland lekt och lärd.
Till ordspråksdiktamas krets höra både profeter, evangelister och
apostlar, barder och sagoförtäljare, präster och mnnkar, knektar
och skrivare, köpmän och hantverkare, sockensnillen och byvise,
krogars och landsvägars gäster och färdenärer. Folkliga tänkare
och kvickhuvuden ha väl i regel präglat våra ordspråk. Om
ordstäven veta vi i varje fall med visshet, att de äro smidda av det
arbetande folket självt. Här finns intet tvivel om nrsprunget och
författarrätten.
Vad är det nu scm skiljer ordspråket från ordstävet? Till det
yttre dess egendomliga bihang: sa hon, sa han, sa gubben, sa
snickarn etc. Ordspråket saknar denna kuriösa svans. Ett ordspråk
kan vara högtidligt, allvarligt, sedelärande, naturmålande,
filosofiskt. Ett ordstäv kan icke vara annat än skämtsamt, satiriskt,
självironiskt, humoristiskt. Det är icke svansen allena som gör
att stävet blir humoristiskt, men utan svansen skulle pricken över
i-et fattas. I ordstävens värld är det verkligen så, att svansen
styr. Själva poängen går förlorad, om man stryker sa-satsen.
Ordstäven äro» att likna vid de folkliga talesättens vagabonder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
