Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Ström, Fredrik: Folkhumorn i yrkesordstäven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 fkedeik steöm
De ströva vilt omkring och ha en förunderlig nativitet.
Ordspråken hålla i viss mån på sin värdighet, ordstäven bry sig alls icke
därom. De äro uteslutande plebejiska. Ordspråkens treklang av
vishet, skönhet och rytm saknas. Den konstnärliga bearbetningen
är borta. Av ordspråkens inre värde kvarstår egentligen blott
udden, saltet. Men härav finnes i så mycket större överflöd.
Ordstäven äro ofta gammaldags sociala och politiska slagord.
T ordstäven nedlade de fattiga klasserna ej sällan sin harm över
förtryck och uppskörtning. Kungar, fogdar, präster och andra
ämbetsmän fingo i ordstäven smaka den allmänna folkliga
opinionens ris. I dessa stäv togo de förorättade lägre klasserna
hämnd för sina lidna oförrätter och sin utståndna smälek. Dessa
stäv blevo till de spöpålar, stockar och galgar, där de rika och
mäktiga fingo sona sina synder, I regel mildrades dock den bistra
kritiken av en omisskännelig humor. Den rikt flödande humorn
även i de sociala och politiska ordstäven är särskilt utmärkande
för Norden. I slaviska och romanska ordstäv är den nakna, bistra
satiren, den hämndlystet giftiga vidräkningen mer framträdande.
Här några exempel på svenska ordstäv med social eller politisk
bakgrund och med en omisskännelig humor. Den yrkeshumoristiska
färgen blir ibland rätt starkt framträdande.
Kungen tar mitt huvud, sa rymde knekten, han har väl inget
själv.
Far min var greve, sa luffarn och sträckte på sig.
Sjunde budet gäller inte för storkaxar, sa smen till brukspatron.
Du är scm min tupp, du yvs över stjärten, sa torparn till
hovmarskalken, som kom i uniform.
Alla äro vi grevar och baroner på yttersta dagen, sa drängen.
Det duggar jämt, sa länsmannen om mutorna.
Det blir därefter, sa prästen, döpte barnet för en tolvskilling.
Det är ägg som ägg, sa prästen, tog det största.
Det var fel Luther, sa prosten, fick upp kortleken i stället för
postillan.
Du ska väl släppa in en kollega, sa bispen till Petrus.
Ursäkta, det är Jesusbarnet som förvillar, sa klockarn, sjöng ’’Nu
är det jul igen" i stället för julpsalmen.
Ordstäven äro omfattade med synnerligen stor välvilja bland
folk i gemen. Detta var särskilt fallet förr i tiden, då ordstäv
lekte på var mans mun. Det fanns i var by, i varje arbetslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
