Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Kämpe, Alfred: Föreningsrättsstriden i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
alfeed kämpe
’’Hur fri i sina rörelser blir ieke vidare denna karikatyr på förening.
Sedan arbetarna förbjudits att taga någon som helst befattning med socialism
och socialister, sedan de lovat att hålla sig rena och obesmittade från allt
sådant, vilken ersättning i organisationsväg utmätes åt dem? Få de för det första
bestämma om sina egna föreningsstadgars innehåll och avfattning ens sedan
ovannämnda oförsynta bann mot den politiska och sociala åsiktsfriheten
utfärdats? Nej. Det heter i tydliga ord i Biinsows projekt, att stadgarna måste
godkännas av lolaget och likaså eventuellt beslutade förändringar. Tänk om
arbetarna skulle lägga sig i trävaruexportföreningens stadgeändringar — vilket
tjut man då skulle få höra!
För att dölja det faktum, att det är föreningsrätten i sin fulla utsträckning,
som man vill till livs, att man med våld och hot vill bryta ut de norrländska
sågverksarbetarna ur solidariteten med arbetarna landet runt för att lättare
kunna handskas med dem, förespeglas upprättande av ’distriktsföreningar’ och
’skiljenämnder’."
Det ena mötet storslagnare än det andra utmärkte de första
veckorna, medan det ena sågverket efter det andra utkastade sina
arbetare, och resolutioner, i allmänhet avfattade av Gottfrid
Frö-sell, antogos under entusiasm. Sällan ha sådana paroller blivit
formulerade som under dessa skickelsedigra dagar. Särskilt vilja vi ur
glömskan framdraga ett par, som i mars efter ett föredrag av F. V.
Thorsson om lokalföreningsstadgarna upplästes av den förutnämnde
författaren (Frösell) själv:
"Fackföreningsrörelsen, sådan den framkommer i vårt land och över hela
den civiliserade världen är en oundviklig följd av det kapitalistiska
produktionssystemet och har framkommit med naturnödvändighet såsom ett
skyddsmedel gentemot kapitalet för arbetarnas människorätt och handlingsfrihet.
För att med hopp om framgång kunna fylla sin uppgift måste denna
organisation omfatta hela landet och söka bundsförvantskap med andra
organisationer med lika syftemål utom landets gränser.
En isolerad organisation på en särskild plats eller inom ett distrikt skall
däremot gentemot en övermäktig arbetsgivare eller arbetsgivarförening visa sig
maktlös, där det gäller att föra arbetarnas talan, och trampas ned, när den
försöker att hävda deras rätt. Kunna arbetsgivarna blott isolera föreningarna
från varandra, är sålunda deras spel vunnet.
De nya organisationer, som man nu inom vårt land flerstädes bjuder
arbetarna, äga intet av de drag, som utmärka en verklig arbetarorganisation. De
hava ej framkommit av inre nödtvång utan uppkonstnierats av utomstående
arbetsgivares vilja; de ha till främsta syftemål ej att hävda arbetarklassens rätt
utan att främja arbetsgivarnas intressen; de sakna den nödvändiga
samhörighet med andra organisationer, utan vilken de i sak ingenting verkligt skola
kunna uträtta, de äro stundens barn, som blott kunna leva stundens liv.
På grund härav avvisar mötet energiskt alla försök att locka arbetarna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
