Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Kämpe, Alfred: Föreningsrättsstriden i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening sftättsstrlden 1 norrland 443
anslu-ta sig till dylika alltid maktlösa, oftast fientliga och skadliga fristående
föreningar och uppmajiar alla vakna arbetare att ansluta sig till den enda
organisation, som med kraft och framgång företräder deras intressen, den fackliga,
som nu fylkar sig samman till en sveoisk landsorganisation.’’
Ej heller skiljedomsförslaget fann man anledning att i detalj
diskutera. Det antogs i stället följande även av Frösell föreslagna
uttalande :
’’Men då i en skiljedomstols idé ligger, att den skall vara frivilligt
tillkommen genom samråd av de båda stridande parterna och ej av den ena parten
den andra påtvingad samt att den måste baseras på full handlingsfrihet från
båda hållen, måste erkännande av arbetarnas fria föreningsrätt föregå all
annan förklaring om saken.
Sedan sådant erkännande skett, skola fÖT visso arbetarna sympatiskt behandla
möjliga uppslag till en permanent skiljedomstol."
Naturligtvis påkallades även P. P. Waldenström för att påverka
sina anhängare till arbetsgivarnas förmån, sedan konflikten utbrutit
i full låga i början av mars. Han misslyckades jämmerligen vid vissa
verk, men hade framgång vid andra, i synnerhet sedan diverse
sammanstötningar ägt rum mellan förrädare och strejkande, så att de
utkommenderade extra poliserna, sedermera länsmännen C. A.
Dry-selius och Fabian Forsshell, måste ingripa och försvara det
beträngda samhällets rätt. Efter långvariga rättegångar utmättes
dock de tilltalades straff ganska billigt. Skammen stannade
egentligen på länsmännens sida. Deras oförsynta yrkanden väckte både
uppmärksamhet och indignation och äro ännu i livligt minne efter
trettio år.
I andra kammaren interpellerade Hj. Branting den första mars
rogeringen, som då leddes av Östanåmagnaten Erik Gustaf
Boström: "Är det regeringens avsikt att värna om svenska medborgares
av ålder erkända församlingsrätt?" och fick till svar, att
vederbörande skulle tillse att gällande lagbud till gagn för båda partema
icke finge överträdas. Härtill genmälte Branting, att statsministerns
på en reaktionär kronofogdes rapport grundade svar icke skulle
vinna genklang hos svenska folket.
Samtidigt med att Branting interpellerade regeringen nekade G.
P. Braathen, Sundsvalls Trävaruexportförenings ordförande, för
övrigt en invandrad norrman, att mottaga Fredrik Sterky och Olof
Danielsson, den senare sågverksarbetarförbundets förtroendeman, i
"audiens", då de ville söka få en överenskommelse till stånd. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
