Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Jacobsson, Malte: Lyckoetikens fundamentala misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKOETIKENS
FUNDAMENTALA MISSTAG.
Av MALTE JACOBSSON.
^
^^ÖRFÄKTARNA AV EN LYCKOETIK (HÄBONISM)
^ /T ha. i alla tider velat göra gällande, att lusten är levande
varelsers naturliga mål. Lyckoetiken är därför, menar
man, den enda etik som kan stå sig inför ett biologiskt-psykologiskt
tänkande.
•Så heter det hos Aristipp, hädonismens grundläggare, att ’’det
högsta goda är lusten, det största onda är smärtan’’; "själens mål
är lusten, den som förnimmer lust är lycklig".
Epikur fullföljer tankegången o«ch förkunnar, att "lusten bildar
utgångspunkten för allt vårt väljande", "varje levande varelse
strävar, så snart den är född, efter lust oich gläder sig däråt
såsom åt sitt högsta goda".
I nyare tid har Jeremy Bentham grundat sin radikala utilitarism
på samma antagande: "Naturen", säger han, "har placerat
människosläktet under två suveräna herrars styre, nämligen lustens och
smärtans. De styra oss i allt vad vi göra, i allt vad vi säga, i
allt vad vi tänka. I ord må man gärna försöka avsvära sig deras
herravälde, men i realiteten äro vi icke förty i deras våld.
Utilitets-principen erkänner denna underkastelse och antager den som
fun-dament för det system som har till uppgift att med förnuftets och
lagens hjälp resa lyckans boning."
Även hädonismens motståndare ha i tysthet utgått ifrån att
lusten i vanliga fall är drivande kraft och mål för människans
handlande. Från Platooi till Kant ha förnuftsmoralisterna
indignerat sig över lyckoetikens mindervärdighet, över att den icke kan
förklara människans faktiska sedliga handlande, över att den velat
försöka bygga ett allmängiltigt handlande på något så osäkert och
växlande som lustkänslan. Men med denna opposition har man
icke vänt sig mot den psykologiska grundvalen för lyckoetiken.
Tvärtom har man nog ansett, att den är i stort sett riktig. Det
"djuriska" livet har inget annat mål än lusten, men det är icke
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
