Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Lindhagen, Carl: Vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vildmabken 455
komliga, finna dock av instinkt nödvändigt att i sitt samliv
vägledas av en överliet, som de tillaga på ett eller annat sätt. I
samma mån de menige icke kunna styra sig själva, kominer denna
överhet att tillägna sig överväldet över dem. En kooistgjord
maktutövning träder i stället för det levande självansvaret.
Den formella frigörelsen av det ekonomiska livet har sålunda
lett till ekonomiskt slaveri. På samma sätt hotar den politiska
frigörelsen allenast genom parlamentariska former att pålägga dem,
som skulle frigöras, ett nytt beroende av diktatorer, utstyrda än
i demokratiska förklädnader och än i sin uppriktiga nakenhet. Mot
denna civilisationens ordning befinna sig individerna i permanent
uppror. Ur ett sådant tillstånd uppsuger djungeln ny näring.
Människornas sinnen förhärdas. Liksom droppen urholkar klippan,
måste i en dylik tidsålder våra hjärtans hårdhet oavlåtligen
upptinas genom påminnelser.
Formaldemokratin imderminerar sig genom att upphöja
maktens erövring såsom de parlamentariska stridernas mål. Makten
är farlig, den undergräver förmågan. Efter maktens erövring
kommer förfallet. Kapplöpningen efter makten föranleder rusning för
varje pris till majoritetsställningar. Det vanligaste priset erlägges
med fanflykt, kompromisser o.ch utsuddande av konturerna.
Parlamentarismens uppgift att ersätta det brutala våldet med
humana avgöranden fördunklas. Den allmänna rösträtten
militari-seras. Krigsrustningar såsom det yttersta medlet för uppgörelse
av tvister mellan nationer är en förnämlig angelägenhet, med
vilken regeringar och parlament fortfarande syssla. Därtill komma
privata förberedelser till sociala frågors lösning genom
inbördeskrig. Ett sådant spektakel fördärvar tillika karaktärerna.
Segraren, vilken sida han än representerar, blir oduglig att styra en
stat och härska över andra. ’’Den vise", förmanade Laotse för
tre tusen år sedan, "må ej söka vinna välde genom vapenmal^t
och den, scm har sin glädje i att döda människor, bör ej få ha
något inflytande på riksstyrelsen."
Den snävaste intressekamp behåller under sådana förhållanden
fältet. Byteshandeln mellan intressena utsläcker idélivet samt
bortsopar skiljemärkena mellan rätt och orätt. I stället tränger sig
fram sådana företeelser som exempeMs "lojaliteten" mot
partierna. För den offras grundsatserna, rätten, ja, folket och
mänskligheten. Livets mångfald får ingen tillräcklig talan och realitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
