Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Lindhagen, Carl: Vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
cabl lindhagen
filosoferna bliva konungar i staten eller de som nu kallas konungar
och makthavare i sanning och grundligt ägna sig åt filosofin, då
finnes det, min käre Glaukon, icke någon befrielse från det onda
för staterna och, såsom jag tror, icke heller för människosläktet."
Denna förändring förklarade Sokrates vara ’Visserligen icke
obetydlig och lätt men likväl utförbar".
Denna förändring är, såsom jag tror, icke heller utförbar.
Filosoferna skulle i regel förmå föga med det förefintliga
människomaterialet. De äventyrade att förlora sin själ. De skulle för
övrigt knappast bliva valda, och utsedda till styresmän skulle de snart
stötas av den vulgära makten.
Den slumpvis överordnade människan spelar visserligen en
ledande roll i civilisationens inbrott över urskogen. Makten är i
denna epok en skapande faktor. Den söker ur tämda, än ryktade
och utfodrade än missvårdade hjordar utvinna materiella värden
till överhetens och undersåtarnas uppehälle. Vid maktens sida stå
senare tiders filosofi med sina formella system och invecklade
definitioner utan kött och blod eller värde för folket. För den
gamla Orientens och den europeiska antikens levnadsfilosofer finnes
som sagt ej någon plats. De voro pionjärer för den drömda
kulturen och byggde sin förtröstan på Sokrates’ dämon eller med
andra ord guden inom varje människas bröst.
I de stundande epokerna gäller det således att förberedelsevis
kultivera den maktutövning, som brutalt framsprungit ur
djurtillståndets nödvändigheter. Denna uppmarsch av bildstormare kan
endast skapas av människorna i gemen. De hava ingen annan gud
för sig än den, som bor inom dem. Endast dennes åkallan gör
människorna fria och skapar enhetsfronten emellan dem. När
fullkomnandet nalkas på dessa vägar med fulla händer av livets
materiella och andliga realiteter, då reser sig den allmänna rösträtten
åter ur sin nuvarande kris. Parlamentarismen fullkomnas, den
tager ledningen och kan uträtta något.
Försummade kulturområden.
Det andrakammarval, som i vårt land ägde rum hösten 1928,
stod helt i den parlamentariska krisens tecken. Valets lärdomar
äro många och omfattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
