Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Lindhagen, Carl: Vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vildmabken 457
gehör för en dylik sund utgångspunkt. Nu förlora vi oss mera i
stridiga detaljer, godtyckligt lösryckta ur sitt sammanhang.
Programmet ’’fattigdomens avskaffande" förpliktar alla, det
uppfordrar att gå till grunden av tingen, det kräver patriarkalisk
omtanke om varje individ och ej blott partipolitisk och statistisk
omsorg om stön-e organiserade grupper.
Fattigdomen är emellertid icke blott ekonomisk. Det är mödan
värt att befria sig även från den andliga fattigdomen. Därigenom
kommer den verkliga kulturens epok inom synhåll. Uppgiften är
den högsta men också den svåraste. Den själsliga misären är djupt
rotad i vildmarkerna och suveränt upprätthållen av den andliga
kapitalism, som obeskuren överskuggar samhället o»ch de mäktige
i alla läger.
Denna insikt vidgar synkretsen än mer. Det förhåller sig
nämligen så, att kristianismen, liberalismen, socialismen och
kommunismen i sina första framträdanden alla syftat till fattigdomens
av-skaftande i hela dess vidd med något olika betonande visserligen
av den ena eller den andra av dess ovannämnda två sidor allt
efter tidslägets behov. Diskussion på denna punkt har visat sig
omöjlig att uppväcka. Det är dock, jag upprepar det, endast vi
namnkristna, liberaler, socialdemokrater och kommunister, som gå
under, våra dogmer, som sammanstörta, och våra
formaldemokra-tier, som ej bestå provet. Det är fåfängt att komma till rätta
med människornas verk, så länge människomaterialet är ohanterligt.
Den andliga fattigdomens bekämpande är en politisk angelägenhet.
Den nuvarande krisen i det parlamentariska systemet är således
en livsfråga. Det kan icke vara likgiltigt om, i strid mot
parlamentarismens idé, regeringsmakten förvandlas till en skugga,
foJk-representationerna driva redlösa i den politiska djungeln och
folkets röst utslocknar. I detta nödläge resa diktaturerna sina
huvuden, gripa till vapen och famla efter statsrodret. Vildmarkens
andedräkt lägger sig såsom ett töcken över landvinningarna för
civilisationen och kulturen.
Efter undergång kommer uppståndelse trots allt.
Parlamentarismens idé är odödlig och visar oss vägarna ut ur det hotande
förfallet. Den förkastar föreställningen, att några övermänniskor
kunna skapa förnuftiga förhållanden på grundvalen av ofullkomliga
människor med sina rötter i vildmarken. Plato låter dock Sokrates
tro på en sådan möjlighet. "Om icke", sade Sokrates, "antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
