Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Möller, Gustav: Fackföreningsrörelsen och lönenivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 gustav möllee
det gruvarbetarna i norra Sverge fått sin föijiöjd med i det allra
närmaste 50 %. Pappersmasse- och sågverksarbetarnas löner ha
ökats med endast 18,7 % och skoarbetamas med 16,4 %.
För ett riktigt omdöme om den nuvarande situationen kan man
utgå ifrån att inom gränsen för m ökning av reallönen från 18
till 28 % ligger det stora flertalet arbetare i vårt land. Det minsta
antalet ligger under 17 % ökning och ett något större antal över
31 % ökning.
Denna reallönens ökning i Sverge är ett av de intressantaste
fenomenen inom det ekonomiska livet efter krisen 1920—1922. Detta
fenomen förlorar icke sin uppseendeväckande karaktär därigenom
att det framträtt jämsides med införandet av 8-timmarsdagen, som
enligt alla kapitalistiska spådomar (och många nationalekonomers)
skulle obevekligen leda till en sänkning av den allmänna
levnadsstandarden.
Tyvärr förfogar man icke över några källor, soan medgiva en
tillförlitlig jämförelse med lönenivåns utveckling under samma tid
i andra länder. Vad man med tämligen stor säkerhet kan antaga
är, att i Tyskland, Frankrike och England den allmänna lönenivån
icke ligger högre än före kriget, att den tvärtom i Tyskland och
Frankrike liksom också i Belgien ligger lägre. Så torde ock vara
förhållandet i Norge och i Finland, medan däremot möjligen
Holland, Schweiz och Danmark följt samma utvecklingskurva som vårt
land, ehuru sannolikt icke lika starkt accentuerad.
Om dessa antaganden äro riktiga, och all sannolikhet talar
därför, skulle alltså den svenske arbetarens levnadsstandard ha på ett
fåtal år höjts mycket avsevärt och mera än andra länders. Även
om genomsnittsökningen av reallönen, 31 %, icke äger någon
allmängiltighet, så innebär dock även den ökning med cirka 23 %,
som för den större delen av industriarbetarklassen torde koanma
sanningen mycket nära, en betydande förhöjning av standarden,
säkerligen den största förbättring av den ekonomiska ställningen
för ett lands arbetarklass, som under en motsvarande tidrymd
överhuvud taget ägt rum, särskilt om hänsyn tages till att den sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
