Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Möller, Gustav: Fackföreningsrörelsen och lönenivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fackföreningsrörelsen och lönenivån 495
manfaller med en förkortning av arbetstiden på mellan 11 och
20 %}
♦
Både nr samhällets och arbetarklassens synpunkt är det av
utomordentlig vikt, att de förhållanden, som möjliggjort en sådan
förbättring, bliva klarlagda.
Uppgiften att utreda de djupast liggande orsakerna till det
ekonomiska uppsving, som ägt rum, såsom en förutsättning för den
onekligen märkliga höjningen av reallönen, ligger icke inom min
kompetens. Faktiskt torde vara, att fredskrisen närmast följdes
av ett par år, 1923—1924, då den svenska industrins avkastning
på kapitalet var ringa eller ingen, då alltså bevarandet och, som
tabellerna visa, t. o. m. ökningen av reallönen innebar, att
förbättringen av industrins ekonomiska ställning huvudsakligen kom
arbetarna till goda Det efter 1924 fortskridande ekonomiska
tillfrisknandet har medgivit ytterligare förhöjning av reallönen,
samtidigt som det medgivit, att kapitalets ägare erhållit en mera
avsevärd del av de förbättrade ekonomiska resultaten.
Vilken roll för det ekonomiska uppsvinget, som det tidiga
införandet av guldmjmtfoten och den i stort sett orubbliga
frihandelspolitiken spelat för det ekonomiska uppsvinget är knappast
möjligt att klargöra, men det torde vara riktigt att tillmäta dessa båda
faktorer ett väsentligt inflytande på den lyckliga utvecklingen. Vi
socialdemokrater ha enligt min uppfattning därför anledning
lyckönska oss själva att vi ståndaktigt motstått försöken att locka och
tubba oss från frihandelns väg.
Då den restriktiva arbetslöshetspolitiken åberopas såsom en av
orsakerna till den svenska industrins snabba återhämtning, är
däremot en gensaga på sin plats. Arbetslösheten synes praktiskt taget
ha varit stationär under åren 1923—1927. Skiftningarna både
upp och ner i arbetslöshetens omfattning ha under dessa år varit
^ Då här så starkt framhålles betydelsen av den allmänna lönenivåns
höjning sedan förkrigstiden, må till undvikande av missförstånd betonas, att
därmed ingalunda avses att karakterisera de nuvarande arbetarinkomstema såsom
socialt tillfredsställande. Det är tvärtom uppenbart, att det stora flertalet
arbetare trots reallönens förbättring leva alldeles på eller under gränsen för
en inkomst som tillåter en människovärdig tillvaro. Konstaterandet härav får
emellertid icke undanskymma de sanningar, som artikeln särskilt velat
framhäva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
