Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Wigforss, Ernst: Spararen, slösaren och den arbetslöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50(? ärnst wigforss
hållsamma under den goda tiden men utan tvekan sätta i gång
önskvärda arbeten under depressionen. Då den enskilda
företagsamheten tvekar att ta tillgängliga sparmedel i bruk, får det
allmänna träda till och dirigera deras användning. Principen är
lättare att proklamera än att i praktiken tillämpa, men så mycket
talar för att vi här ha en av vägarna till utjämning av
näringslivets växlingar, att svårigheterna inte kunna få avskräcka.
Vilken roll en sådan utvidgning av det allmännas verksamhet
under en nedgångstid skulle spela, beror på många olika ting. Bland
annat också på vad man med andra metoder kan åstadkomma.
Diskontopolitikens och kreditpolitikens möjligheter i
stabiliseringsarbetet kunna bedömas mycket olika. Det är svårt att undandra
sig intrycket, att dessa möjligheter äro betydligt större, då det
gäller att hämma en högkonjunktur än att få näringslivet upp ur
en depression. Sammanslutningstendenserna inom industrin och
därav följande större planmässighet i produktionen öppna utsikter,
som ingen kan förbise, och som i princip ha åtskilligt gemensamt
med ’’samhällets" ingripande för att utjämna växlingar i
produktionen. Men den vore djär\^ som vågade tro på sådana resultat,
att arbetslösheten snart skulle vara ett minne blott i våra
framåt-gående industriella samhällen. Det är därför endast naturligt, om
man till övriga medel att ’’stabilisera’’ näringslivet också får räkna
det att stabilisera arbetarnas köpkraft genom en
arbetslöshetsförsäkring.
Det gäller här som i fråga om "allmänna arbeten" under en
depression, att meningarna kunna växla rörande åtgärdemas
relativa betydelse för stabiliseringsarbetet. Men i samma mån
sannolikheten talar för att det inte finns en enda stor kungsväg till
målet, utan att man får söka sig fram på skilda linjer från olika
sidor, i samma mån har man anledning att ägna uppmärksamhet åt
varje åtgärd, som pekar åt det rätta hållet. Och det kan endast
vara till nytta för diskussicoien om en arbetslöshetsförsäkring, att
även den nu framhävda sidan av saken hålles i sikte. Då
människor med sinne för det "socialt" önskvärda i en försäkring
likväl tvekat, om den kan anses tillrådlig, har denna tvekan
vanligen sin grund i farhågor för de rent ekonomiska verkningarna,
d. v. s. verkningarna på hela den ömtåliga och invecklade
ekonomiska mekanism, som vårt nuvarande samhälle litar till. Man
fruktar att en försäkring skall skapa arbetslöshet eller konservera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
