Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Wigforss, Ernst: Spararen, slösaren och den arbetslöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spararen, slösaren och den arbetslöse 50;’)
ting annat än mitt eget tillskott till det samlade förrådet. Jag
kan ha varit dum och producerat så mycket, att folk inte vin köpa
alltsamman till det pris jag beräknat. Men då får jag väl finna
mig i att sänka priset, så behöver jag ändå inte gå lottlös ifrån.
I verkligheten tycks inte allt vilja förlöpa så enkelt. Hur skulle
man annars kunna få konjunkturväxlingar och kris? När vi ha
följt våra ekonomiska rådgivare och sparat riktigt mycket och
byggt nya fabriker för att sedan få njuta av deras ökade
produktionsförmåga, vad händer? Få vi inte varorna billigare? Jo,
visserligen. Prisfallet kommer, men dess välsignelser tyckas mer
än tvivelaktiga. I stället för att egga köplusten och skapa ’’ett
nytt jämviktsläge" ge de lägre priserna oss anledning att vänta
ytterligare prisfall. Vi köpa inte så mycket som vi tydligen borde
för att fylla våra plikter mot det ekonomiska system, vi själva
skapat. Alltså minskad efterfrågan på varor, minskad efterfrågan
på arbetskraft, ökad arbetslöshet, minskad köpkraft, ytterligare
minskad efterfrågan på varor och arbetskraft.
Här räddar slösaren äntligen sin ära. Han tycks bli den
sam-hällsnyttige, som inte av utsikten till en vinst på lägre priser i
morgon sätter samhället i knipa i dag. Han gör vad han kan för
att hålla prisnivån uppe och främja ’’stabiliseringen’’. Men
spararen då? Han köper ju också, fastän han inte köper
konsumtionsvaror utan produktionsmedel, och det måtte väl vara lika bra?
Ja, om han verkligen "köpte produktionsmedel", kanske det vore
lika bra. Men nu vet man bara, att han låter bli att köpa
konsumtionsvaror. Om han t. ex. skulle lägga pengarna på
kistbotten, vad bleve då följden? Mindre pengar i omlopp och
sjunkande prisnivå, blir förmodligen svaret. Men nu ser det närmast
ut, som om en hel del sparande under en depression inte vore
någonting annat än att lägga pengar på kistbotten. Hemma hos
sig själva eller hos bankerna. Att spara i betydelsen att inte
konsumera behöver icke vara detsamma som att verkligen "bilda
kapital". Om det inte finns någon "företagsamhet", som vill ta
spararnas outnyttjade köpkraft i bruk för att sätta arbetskraft i
rörelse, så tycks sparsamheten från samhällets synpunkt för
ögonblicket höra till de tvivelaktiga dygderna.
Därför är det en gammal visdom att under depression bör
samhället söka bota på vad som brister i de enskilda medborgarnas
förmåga eller vilja att köpa. Stat och kommun böra vara åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
