Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Kautsky, Louise: Rosa Luxemburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köSA LÜXEMBÜÜÖ
17
Sitt medarbetarskap i de hemliga s. k. spartakusbreven uppgav
hon ej heller i fängelset och sommaren 1918 skrev hon en
avhandling om "Den ryska revolutionen’’, i vilken hon skarpt kritiserade
Lenins metoder.
Dessutom studerade hon allt möjligt och läste böcker i botanik,
geologi, konsthistoria och fördjupade sig i vetenskapliga verk
varvid hon städse beklagade, att livet var alltför kort för att medhinna
allt det hon ville.
Med novemberrevolutionen i Tyskland blev hon fri. Men friheten
kom med Sturm und Dräng, med blixt och dunder. Hon fick ingen
tid till besinning, hon rycktes med i händelsernas virvel och den
lilla späda av årslångt fängelse försvagade kroppen fick ingen tid
att återhämta sig, ja knappast någon sömn.
Revolutionen fann den tyska arbetarklassen splittrad och
söndersliten. Rosa stod på den yttersta vänstra flygeln, den s. k.
spartakus-gruppen, som den 31 december organiserade sig som Tysklands
kommunistiska parti och som behärskades av den kommunistiska
ideologin. Att hon dock icke drog de sista konsekvenserna, därom
vittnar särskilt den redan nämnda avhandlingen om den ryska
revolutionen. Också i frågan om deltagandet i valet till
nationalförsamlingen stod hon i skarp opposition till sitt parti. Och dock
drogs hon med in i alla partiets aktioner och ansågs av
högerelementen till och med såsom den verkliga upphovsmannen. Det skulle
bli ödesdigert för henne. Ty då inbördeskriget bröt ut och blod flöt
på Berlins gator, fick hon skuld för alla gräsligheter, som med
nödvändighet följde med gatustriderna, och de upphetsade soldaterna,
som sågo sina kamrater stupa bredvid sig, höllo Rosa som ansvarig
för illdåden. Hon förföljdes, kunde ej längre stanna i sin egen
bostad, måste gömma sig, uppspårades efter en veckolång hetsjakt
och släpades till hotell Eden, där regementet Reinhards stab befann
sig, vilket då skulle skydda Berlin för bolsjevikerna.
Om officerarna sökt bevara skenet av ett lagligt tillvägagångssätt
vet man icke och skall aldrig få veta det. Men att de från början
planerade ett fegt mord på den värnlösa kvinnan framgår av deras
vidare handlande. Rosa föstes genom hotellets port ut på gatan
och underofficeren Runge, som var posterad där, slog ned henne med
gevärskolven. Den medvetslösa kastades upp i en bil, som stod
färdig, och då hon ännu visade livstecken, sköt en av hjältarna henne
en kula genom huvudet. Liket kastade de sedan i Landwehrkanal
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
