Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Vennerström, Ivar: Karl Liebknecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
IVAR VENNERSTRÖM
bundet drev sin propaganda för folkets revolutionära resning mot
kriget, och när han för denna propaganda 1916 gick in i fängelset.
Karl Liebknechts antimilitära kamp har haft en stor icke blott
nationell utan internationell räckvidd. Icke minst för Sverges
vidkommande. Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund har varit
starkt influerat av Liebknechts antimilitarism under såväl Per Albin
Hanssons som Zeth Höglunds regim. Ungdomsförbundets
antimilitarism har varit Liebknechts antimilitarism. Under Per Albin
Hanssons regim utgav ungdomsförbundet 1908 i 10,000 exemplar en
översättning av "Militarism och antimilitarism", och Per Albin Hansson
skrev däri själv kapitlet om den antimilitära kampen i Sverge. Ända
från 1905 års broschyr "Ned med vapnen", som förde författaren
inom fängelsets murar, och fram till den kommunistiska perioden
var Zeth Höglund i ord och gärning ett stycke svensk Liebknecht.
Den delvis av honom författade propagandaskriften "Det befästa
fattighuset" är gjord efter Liebknechts planritning och följer hans
åskådning. Och för det vänstersocialistiska partiet blev Liebknechts
hållning under kriget förebildlig.
Vid revolutionsutbrottet spelade Karl Liebknecht föga roll. I den
inre propagandacirkeln för revolutionen tillhörde han dem, som ville
uppskjuta revolutionen några dagar, och liksom många andra
ledande socialdemokrater blev han överraskad av revolutionsutbrottet.
Så mycket större roll spelade han i sin levnads sista två månader
efter revolutionen, då han via gatans parlament, på den
utomparla-mentariska aktionens och den våldsamma minoritetskuppens väg
sökte elda Berlins arbetare att köra undan den socialdemokratiska
revolutionsregeringen, och när han mötte våldsdöden som det logiska
slutet av en gärning, varigenom han med vapen i hand ville sätta
en påträngande minoritetsgrupps regim i stället för den, som gått
ut ur hela arbetarklassens samfällda revolutionära
kraftansträngning.
Många hårda ord ha de tyska majoritetssocialisterna fått uppbära
för Liebknechts död och för det arbetarblod, som göts under
Spar-takusstriderna. Och nog bära de sin del av skulden, ty genom sin
långa och trogna samgång med kejsardömets regeringar och
militärpolitik, hade de mot sig skapat en personlig proletär förbittring och
grävt gravarna inom arbetarklassen så djupa, att knappast någon
väg ledde däröver. Men skulden är i lika grad Liebknechts. Han
ville driva revolutionen i mera radikal riktning, förvandla den till
en social revolution i stället för en borgerlig revolution, Och nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
