Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Wigforss, Ernst: Professor Cassel och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ERNST WIGFORSS
att man kan fatta "fackföreningsmonopolismen" i åtminstone två
skilda betydelser.
Fackföreningarna sträva efter monopol på arbetsmarknaden i den
meningen, att de vilja undanröja den fria konkur rensen arbetarna
emellan. Cassel erkänner flerstädes, att fackföreningarna måste
organisera utbudet àv arbetskraft för att få ut, vad han anser
vara det riktiga "marknadspriset". Han anser visserligen att detta
pris måste sättas så lågt, att ingen arbetslöshet uppstår, vilket här
icke skall diskuteras, men själva utgångspunkten för
fackföreningspolitiken är sålunda den riktiga — upphävande av den fria
konkurrensen arbetarna emellan — och det är den socialistiska sidan
av rörelsen.
Men det finns också den sidan, att den som har arbete, vill
bevara det för sig själv, att ett fack vill behålla sitt traditionella
område, att en fackförening icke vill släppa in alltför många nya
arbetare, som kunna pressa ned lönestandarden. Det problem som
här inställer sig är kvistigt. Både det som härvid av socialister
anses förkastligt och det som kan försvaras eller åtminstone
förklaras, bygger på den enskilda äganderättens principer och de ur
dessa följande konsekvenserna, att somliga måste stängas ute från
något gott, som de gärna ville bli delaktiga av. Privat äganderätt
försvaras i regel med argument, som delvis ganska väl kunna
brukas av de fackföreningar, som anses ha "monopolistiska"
tendenser i nu sist angivn¾, betydelse. Men Cassel tar fram just ?
’ägarmo-nopolet" i fackföreningsidéerna, när han vill angripa "socialismen".
Fackföreningarna ha monopoltendenser, fackföreningarna äro
socialistiska, alltså är monopolismen socialism. Slutledningar av den
typen saknas inte i Cassels bok. Då socialisterna beskyllas för att
hylla allsköns ekonomisk vidskepelse, kan man inte finna någon
fastare grund för anklagelsen än just en sådan slutledning:
Socialismen har talrika anhängare inom de breda lagren — inom de
breda lagren frodas mycken ekonomisk vidskepelse — alltså är
ekonomisk vidskepelse socialism. På den vägen når Cassel t. ex. fram
till sin tes, att socialisterna anse förmögenhet och kapital vara en
massa kontanta pengar, som man kan lägga vantarna på och
konsumera.
I sin dagspolitiska polemik älskar Cassel överhuvud taget icke
att göra några finare distinktioner. Kategoriska påståenden utan
erinran om de begränsade områden, där de kunna vara giltiga, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
