Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Wigforss, Ernst: Professor Cassel och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR CASSEL OCH SOCIALISMEN
69
estetiskt mera tilltalande och agitatoriskt mera effektfulla.
Därför "måste naturligtvis en godtycklig höjning av arbetslönerna inom
ett fack väsentligt gå ut över konsumenterna,, — sid. 48 — utan
att det frågas om hur detta kan vara möjligt t. ex. inom
exportindustrierna. Och att fackföreningsmonopolismen har till resultat
"ett allmänt fördyrande av levnadskostnaderna", finner Cassel
tydligt redan av det enkla faktum, sid. 186, att index för
levnadskostnaderna är så mycket högre än index för den allmänna
varuprisnivån — i mars 1928 levnadskostnaderna 171 och varuprisen 147.
Cassel ger sig inte tid att svara på frågan, varpå det då kan bero,
att inte bara det fackföreningsmonopolistiska Europa utan även
Förenta Staterna ha att dragas med samma skillnad. I U. S. A.
var levnadskostnadsindex vid mitten av år 1928 uppe i 170,
medan grosshandelspriserna stodo omkring 150 enligt prof. Fishers
index. År 1927 voro motsvarande siffror 173 och 140.
I alla händelser betraktar Cassel fackföreningarnas lönepolitik
som en väsentlig orsak till "det utomordentligt bekymmersamma
läge, vari väsentliga delar av det svenska näringslivet för
närvarande — febr. 1925, sid. 51 — befinna sig", och "vad vi i
närvarande läge — april 1928, sid. 193 — framför allt behöva, är
en riksstyrelse, som är redo att våga en kamp mot
fackföreningsmonopolismen och att sätta in verklig kraft på att tillvarataga de
utestängdas och de av monopolpriserna verkligt utsugna
befolkningsgruppernas väl och därmed ytterst trygga landets ekonomiska
framtid". Med utsugna åsyftar Cassel ibland företagens
aktieägare och kapitalägare överhuvud. Men i här anförda sammanhang
har han säkerligen främst tänkt på den stora inom jordbruket
arbetande befolkningen. Det egendomliga är nu, att då Cassel
övergår från fackföreningsmonopolismen till att tala om
skattepolitiken, tycks han plötsligt ha glömt hela sin medkänsla med den
fattiga jordbruksbefolkningen och sin ovilja mot de höga
"monopollönerna" inom industrin. Om man till den Cassel, som talar i
boken, skulle ställa frågan, varför man inte bör lätta på
lantarbetarens eller exportarbetarens börda av konsumticmsskatter och i
stället låta en del byggnadsarbetare i Stockholm med sina stora
monopollöner på sex, sju eller åtta tusen kronor betala mera i
inkomstskatt, får man svaret, att det går inte an att föra en sådan
"socialistisk" politik, ty det hindrar dessa byggnadsarbetare att
bilda kapital, vilket är det allra mest nödvändiga för samhällets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
