Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Wigforss, Ernst: Professor Cassel och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR CASSEL OCH SOCIALISMEN
75
Naturligtvis är det här som eljest bara ett utslag av Cassels
strävan efter det yttersta i förenkling och polemisk effektivitet. På
andra ställen i boken diskuterar han de praktiska följderna av den
kapitalskatt han förklarat ogenomförbar. Cassel drar sig aldrig
för att angripa fienden samtidigt från två motsatta håll.
Socialisterna vilja ha en förmögenhetsindragning för att kunna
konsumera- kapitalet — sid. 210 — men samtidigt visa de sin dårskap
genom "de mest vidunderliga projekt till den enskilda
kapitalbildningens ersättande med en statlig kapitalbildning" — sid. 177. I
en dagspolemik som för ögonblicket riktar sig mot ett alldeles
bestämt håll, är sådant inte obegripligt. När det efteråt utges som
författarens välövervägda omdöme — för att inte tala om
vetenskapens domslut — väcker det mera förvåning.
Överhuvud taget innehåller Cassels outtröttliga kritik av "den
socialistiska skattepolitiken’’ mycket litet utöver en förenkling av
alla motsatser. På ett område där det mer än annorstädes är fråga
om avvägning, om uppskattning av olika synpunkters relativa
betydelse, tror Cassel sig utföra en gagnande gärning genom att driva
hänsynen till kapitalbildningen ut i det absurda och genom att
identifiera dessa hänsyn med fiendskapen till den direkta
inkomst-och förmögenhetsskatten. Det är ytterst litet av karikatyr, om
man säger, att Cassel delar upp folks användning av sina
tillgångar i utgifter för konsumtion och utgifter för kapitalbildning,
han delar upp beskattningen i konsumtionsskatter och inkomstskatt,
varefter han resonerar, som om konsumtionsskatterna alltid minskade
konsumtionen och inkomstskatten alltid kapitalbildningen.
"Den ringaste eftertanke" — för att nu tala i Cassels stil —
gör det ju annars klart, att en inkomstskatt måste minska
konsumtionen i alla de fall, där något sparande inte kommer i fråga. Och
konsumtionsskatternas förmåga att minska rikt folks konsumtion är
inte självklar. Särskilt Cassel, som anser de stora
inkomst-tagamas levnadsstandard vara så vanemässigt eller ståndsmässigt
bestämd, att inkomstskatten helt — eller så gott som helt — går
ut över kapitalbildningen, borde inte på den punkten ha några
illusioner. Och den logiska slutsatsen blir för att återigen citera
Davidson, att "av Cassels premisser följer alltså att rika män böra
bli skattefria. Detta resultat stämmer visserligen ej med Cassels
verkliga mening men detta visar att hans bevisföring är för
löslig". Vill man ha en föreställning om hur skatteproblemen kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
