Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
CARL ARV. HASSLER
skattas, och den kommer att i det följande ägnas uppmärksamhet i
den mån som den spelat en roll för rörelsens uppkomst och varit en
drivkraft i dess utveckling.
Den socialdemokratiska arbetarrörelsen är till sitt väsen en
kollektiv företeelse, ett uttryck för behovet av sammanslutning hos de
lägre samhällsklasserna för tillvaratagandet av deras gemensamma
intressen. En sociologisk studie av denna kollektiva rörelse måste
alltså ha i sikte dess typiska beståndsdelar: de individer, som
uppbära rörelsen; de psykiska krafter, som driva rörelsen framåt; de
psykiska akter, genom vilka det kollektiva medvetandet och den
kollektiva viljan utbildas och starkes (agitationen); de
organisations-och kampformer, genom vilka rörelsens syften söka uppnås;
rörelsens ledning.
KAP. I. RÖRELSENS BÄRARE.
§ 1. Arbetarklassen.
Det orsakssammanhang, som i inledningen antyddes vara rådande
mellan arbetarklassens ekonomiska utarmning och dess kritiska och
negativa samhällssyn, är icke något absolut och direkt sådant. Här
föreligger en psykologisk process, vars förlopp icke stod fullt klart
för marxismen. De ensidigt rationalistiskt inriktade
forskningsmetoderna hos denna åskådning förledde den nämligen att utelämna
en viktig länk i orsakskedjan, då den förbisåg den fundamentala
betydelsen av affektlivet, som till stor del är en produkt av
arbetarklassens levnadsförhållanden och vars reaktioner i sin tur resultera
i vissa viljeinriktningar och föreställningssätt. I sitt arbete "Zur
Soziologie des Parteiwesens" har Rob. Michels uttryckt detta så:
’ ’Icke förhandenvaron av ett tryckt läge i och för sig utan dess
uppfattande ("Empfundenwerden") som sådant av de betryckta utgör
drivkraften i klasstridernas historia’’ (sid. 294). Marxismen
betraktade det proletära klassintresset som ett direkt och nödvändigt
utflöde av en viss produktionsordning och som någonting objektivt,
i proletariatet immanent, vilket endast behövde upplysningens hjälp
för att bringas i dagen och förvandlas till en aktivt verkande
drivkraft. Men därmed har marxismen lämnat fullständigt outrett, huru
det känsloläge hos arbetarklassen uppkommit, som tagit sig uttryck
i dess samhällskritik och som av densamma skapat en god
resonnans-botten för de socialistiska reformidéer, vilka alltid i sista hand leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
