Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hansson, P. Albin: Den svenska socialistlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
P. ALBIN HANSSON
förtages sannerligen icke av lagutskottets utlåtande, som in extenso
lyder som följer:
"Denna proposition har av båda kamrarna hänvisats till
lagutskottet; och får utskottet, som i likhet med högsta domstolen icke
funnit något att anmärka mot det framlagda lagförslaget, på de
i bilagorna till propositionen anförda skäl hemställa, att
förevarande proposition må av riksdagen bifallas."
Utlåtandet är dagtecknat den 10 maj. Man förlorade
sannerligen icke någon tid. Men lagutskottet var icke enhälligt.
Utskottets vice ordförande, representanten för Blekinge småstäder,
häradshövding Albert Alexander Lilienberg, yrkade rent avslag med
hänvisning till den pågående allmänna strafflagsrevisionen och
stadgandenas svävande och obestämda lydelse. Andersson i Nöbbelöv
(sedermera Skivarp) yrkade också avslag på grund av att lagen
" i så betänklig grad inskränker församlingsfriheten", möjliggör
för myndigheterna att under politiska stridigheter "åtala och döma
en person till straff, därför att han muntligt eller i skrift
-uppmanat till någon genomgripande reform i vår lagstiftning" och då
lagförslaget inlämnats så sent. Hälsingerepresentanten Göransson
i Åsen yrkade, med instämmande av bl. a. Carl Persson i
Staller-hult, att orden: "eljest uppviglar till åtgärd, som innebär hot
emot samhällsordningen eller fara för dess bestånd", skola, utgå.
Pehr Pehrsson i Törneryd lät anteckna, att han på grund av sjuk- •
dom icke deltagit i ärendets behandling. Man får redan genom
dessa reservationer en glimt av de gamla bondeledarnas känsla för
folkfriheternas värde.
Den 14 maj behandlades lagutskottets utlåtande i kamrarna.
Justitieminister Örbom var sjuk och kunde alltså ej själv försvara
sitt verk1. I hans ställe framträdde statsministern med ett tal,
som egentligen blott var referat av propositionens motivering. Man
Örbom dog omkring en månad efter lagens antagande. Aug. Palms
kommentarer till hans bortgång ge ett visserligen icke vackert men antagligen
riktigt uttryck för de känslor, socialistlagens fader väckt bland socialisterna.
Palm skriver: "Nemesis följde honom efter döden. Den olycksfågeln nekades
nämligen kristlig begravning av kyrkoherden i Östermalms församling,
Lagerström, därför att han förordnat att hans lik skulle brännas. Häröver hade
naturligtvis vi socialister ogement roligt. Till slut lyckades man dock få tag
i en präst, som förbarmade sig över liket och gav det en jordfästning efter
ritualen. Det var dåvarande pastorsadjunkten Ewers, som utförde
barmhärtig-hetsve■^ket.,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
