Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hansson, P. Albin: Den svenska socialistlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA SOCIALISTLAGEN
135
observerar emellertid det starka understrykandet av samhällets plikt,
att "söka utjämna de sociala olikheterna... förbättra
arbetsklassens ställning genom omvårdnad för dess bildning och materiella
välstånd, genom att bereda den skydd under arbetet Oich stöd under
sjukdom, nöd och ålderdom". Erfarenheten har visat att detta
mest var fraser, men uttalandena giva dock vid handen att trycket
från den vaknande arbetarklassen kändes starkt.
För en senare tid har debatten i övrigt naturligtvis mycket
av intresse. Att utförligt referera densamma kan dock här icke
komma i fråga. Konstateras må emellertid att det var en stor
debatt. I andra kammaren pågick den, med avbrott för
middagsrast, från kl. 11 på förmiddagen till kl. halv 1 på natten,
omkring 40 av kammarens ledamöter deltogo i debatten och mer än
100 av de övriga gåvo genom instämmanden öppet sin mening
tillkänna. En talare ansåg att debatten erhållit karaktär av öppen
omröstning. En rad av verkligt imponerande namn återfinnes i
raden av talare mot socialistlagen: Carl Ifvarsson, Herslow, P. P.
Waldenström, Andersson i Nöbbelöf, Adolf Hedin, Sven Nilsson i
Efveröd m. fi. Bland talarna för den göranssonska reservationen
märkas Liss Olof Larsson, Ivar Månsson i Trää och Husberg samt
för regeringsförslaget E. G; Boström till Östanå. I första
kammaren var oppositionens huvudtalare S. A. Hedlund, kapten
Mankell och L. O. Smith, brännvinskungen. Bland lagens försvarare
i senaten möter man den från den stora sågverksarbetarstrejken i
Sundsvallsdistriktet 1879 bekante landshövdingen Curry
Treffenberg.
Något försvar för socialdemokratiska idéer och strävanden
presterades icke — först 8 år senare trädde den förste socialisten in i
den svenska riksdagen. Utan överdrift kan sägas, att även
inläggen mot lagen andades fientlighet o»ch avoghet mot den socialistiska
idén och rörelsen. "Hade den nu föreslagna lagen vänt sin spets
uteslutande mot socialismen, så tror jag icke", bekänner Nilson från
Linköping, "att dess antagande skulle i denna kammare hava mött
något större motstånd." Herslow från Malmö förkunnar att
knappast någon i kammaren kan avsky socialismen som samhällssystem
mera än han gör. P. P. Waldenström säger ut att det visade
intresset för arbetarfrågor drivits fram av den socialistiska rörelsen,
vilken han dock "icke kan gilla, utan måste djupt beklaga".
Andersson i Nöbbelöv förkunnar, att socialismens grundvalar äro "så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
