Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALDEMOKRATISKA ARBETARRÖRELSEN)
145
drog till rösträttsfrågans lösning, har dess betydelse därutinnan på
initierat håll starkt ifrågasatts (se Diehl: Socialismen, kommunismen
och anarkismen, sid. 386).
Socialdemokrati och fackföreningsrörelse komplettera i viss mån
varandra. Men som varandras korrelater har mellan dem uppstått
ett avhängighetsförhållande, vilket givit upphov till ett ofta
diskuterat problem, fackföreningarnas engagerande i den politiska
kampen. Det har med fog gjorts gällande, att den politiska partitaktik,
som innebär fackföreningarnas upptagande i de politiska
partiorganisationerna, är principvidrig. Det torde icke ha hört till
sällsyntheterna att en sådan inorganisering ägt rum i strid mot vissa
fackföreningsmedlemmars politiska uppfattning, och invändningen, att
det i ett sådant fall stode dem fritt att utträda ur fackföreningen,
är icke tillfyllest. Vad den svenska fackföreningsrörelsen beträffar
har den sedan år 1909 iakttagit formell politisk återhållsamhet,
d. v. s. dess stadgar innehålla icke några politiska deklarationer.
1909 års fackföreningskongress uraktlät emellertid icke att betyga
sin frändskap med Sverges socialdemokratiska arbetarparti såsom
varande "den naturliga och självskrivna bäraren av den svenska
arbetarklassens politiska strävanden" (citat efter Sigfrid Hansson:
Den svenska fackföreningsrörelsen, sid. 284). I detta
betraktelsesätt har sedan dess ingenting ändrats. Då en bestämd avgränsning
från fackföreningarnas sida gentemot det politiska partiväsendet
bör anses önskvärd, är därmed ingalunda sagt, att fackföreningarna
måste avstå från att hysa varje slag av politiska önskemål. Sålunda
har den "nya" engelska fackföreningsrörelsen (efter 1885) uttalat
som en av sina huvudprinciper, att fackföreningarna böra lära sina
medlemmar att möjligast klart inse sin ställning som lönarbetare och
de särintressen, som äro förbundna med denna. Och dessa
särintressen måste göra anspråk på representation vid och
medbestämmanderätt i lagstiftningsarbetet. "En fackförening kan omöjligt
vara ’politiskt neutral’, då det gäller arbetsavtalsrätten
samt hela den socialpolitiska lagstiftning, som är
nödvändig för att komplettera och stöda fackföreningsrörelsens egen
strävan" (Gustaf F. Steffen: Sociala studier, V, sid. 77). De
i fackföreningar organiserade arbetarna torde för övrigt icke
heller kunna absorbera några större mängder av konservativa eller
liberala åskådningar; därtill äro deras väsentliga önskemål för litet
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
