Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
CARL ARV. HASSLER
kampplats är den lagstiftande församlingen. Rörelsens
representanter kunna i parlamentet ge ett offentligt uttryck åt den
socialdemokratiska samhällsuppfattningen och dess krav och redan därigenom
verka agitatoriskt uppfostrande. Men deras betydelsefullaste insats
måste numera vara att få till stånd ett positivt reformarbete i
socialdemokratismens anda. Därmed har arbetarrörelsen definitivt
övergivit sin förra, ensidigt protesterande attityd och i stället
konstituerat sig som ett mäktigt parlamentariskt parti, vars representanter
det åligger att positivt medverka vid samhällsfrågornas lösande.
Den socialdemokratiska arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen
äro djupast sett icke tvenne skilda rörelser. De äro endast olika
aspekter av samma företeelse, arbetarklassens kamp för ekonomisk
och social frigörelse. Den principiella skillnaden mellan dem är att
söka därutinnnan, att socialdemokratin inriktat sin verksamhet på
en steg för steg fortskridande reformering av det nuvarande
hushållningssystemet, under det att fackföreningsrörelsen på
kapitalismens grund och inom dess ram genom kollektiva avtalsmetoder söker
tillförsäkra arbetarklassen möjligast fördelaktiga arbetsvillkor utan
att uttala några klart angivna önskemål om en samhällsomdaning.
Fackföreningsrörelsen bör därför i detta sammanhang ägnas
uppmärksamhet endast i den mån, som dess verksamhet återverkat på
och varit ett led i den socialdemokratiska arbetarrörelsens kamp. —
Fackföreningsrörelsens viktigaste stridsmetod är strejk. Strejkens
uppgift är icke att provocera fram en förändring av det ekonomiska
samhällslivets grundstomme; produktionsmaskineriet avbrytes under
någon tid — för att åter sättas i rörelse i sin förutvarande form.
Men i vår tid, då produktionen alltjämt utvecklas mot stordrift och
koncentration till stora industricentra och hela näringslivet är
beroende av att kommunikationerna ständigt fungera, måste en
storstrejks verkningar beröra allt flera medborgargrupper och få en
räckvidd långt utöver det ekonomiska området. Ur insikten härom
har tanken på masstrejken som politisk maktfaktor upprunnit.
Framgången av en sådan masstrejk är framför allt avhängig av att
det åsyftade politiska målet av arbetarklassen förnimmes som ett
trängande, ofrånkomligt behov och att stridens syfte förmår väcka
anklang även bland andra större samhällsgrupper. Man torde dock
numera i allmänhet hysa ett mycket minimalt förtroende för detta
slag av påtryckningsmedel, och även om man på sina håll har velat
göra gällande, att 1902 års politiska storstrejk i Sverge mäktigt bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
