Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Oljelund, Stefan: Fackföreningsrörelsen och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENINGSRÖRELSEN
OCH STATEN
Av STEFAN OLJELUND.
#
UNDER DE DISKUSSIONER SOM FÖRTS ANGÅENDE
avtalslagarna har sällan den synpunkten framskymtat hur
man skall betrakta förhållandet mellan staten och
fackföreningsrörelsen. På grund av en rad orsaker uppstod, då den
folkfrisinnade regeringen inledde sitt lagstiftningsarbete, ett skarpt
motsatsförhållande mellan fackföreningsrörelsen och de makter, som
i det givna ögonblicket behärskade statsapparaten.
Fackföreningsrörelsen ställde sig i försvarsläge, visserligen icke förnekande statens
rätt att lagstifta — sådant vore i hög grad ologiskt alldenstund
den fackliga rörelsen själv vid behov påkallar statens hjälp vid
införandet av någon förändring, gagnelig för arbetarklassen — men
dock värjande sig med de medel den hade till förfogande.
Åtta-timmarslagen kan anföras som det stora exemplet att arbetarna icke
underlåta att för sitt intresse använda statsapparaten. Denna
lagstiftning genomfördes mot den ena partens bestämda vilja, och
företagarna hade endast att böja sig, även om de sedermera försökt
att åstadkomma för sig behagliga ändringar i lagen.
Bortsett från de mer eller mindre klart formulerade krav, som
ställts på staten från fackföreningsrörelsens sida, har dock sällan
den frågan tagits under övervägande hur rörelsen skall förhålla sig
gentemot den moderna demokratiska staten själv.
Att leta efter motiven till att fackföreningsrörelsen så oreserverat
vände sig emot försöken till lagstiftning om kollektivavtal är kanske
lönlöst. Det skulle icke förvåna om det förnämsta motivet vore
att söka i den omständigheten att rörelsen hittills så gott som
alltid haft att värja sig från sådana lagstdftningsförsök som gått ut
på att binda arbetarnas rörelsefrihet.
En annan omständighet som förmår arbetarna att instinktivt
reagera mot ingripanden av detta slag är den ställning
arbetarklassen av ålder intagit i samhället. Staten har varit överhöghets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
