Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Oljelund, Stefan: Fackföreningsrörelsen och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
STEFAN OLJELUND
person, en makt som inkarnerat herraväldet och som befallt
undersåten till lydnad. Det var just människor uppfyllda av denna idé
om staten som förmyndarstat, som tidigare gjort alla försök att
lagstifta mot fackföreningsrörelsen. När den nuvarande statsministern,
Lindman, såsom statsminister 1910 framlade sina beryktade
avtalslagar, skedde det för att hävda statens överhöghet gentemot en
arbetarklass som vågat träda det borgerliga samhällets krav på lydnad
för nära.
Sedan dess har dock mycket hänt, icke minst att den allmänna
rösträtten genomförts och att vi alltså faktiskt i
författningshänseende ersatt förmyndarstaten med den demokratiska statsformen.
Det kunde i så fall ge anledning till förvåning att den arbetarklass
som så livligt krävde möjlighet att kunna förändra förmyndarstaten
till en folkstat så kraftigt motsätter sig den demokratiska statens
försök att lagstifta på arbetsmarknaden. Förvåningen släpper icke
även om man besinnar det faktum att olika intressen brottas inom
medborgarstaten och att det intresse, som känner sig hotat av en
statens åtgärd, alltid kommer att göra vad det förmår för att hindra
detta. Det är sak samma i det hänseendet antingen det gäller
skånska betodlare, militärer soon hotas av indragning eller arbetare
som finna en lagstiftning oförmånlig.
Oppositionen mot avtalslagarna tog sig sådana former att man
icke kan vara riktigt säker på vilka känslor som bestämde arbetarna.
Betraktas alltjämt staten som en förmyndarstat i vilken
arbetarklassen icke är delaktig? Är det samma känslor till staten som
utmärkte oppositionen av år 1910 som besjälade oppositionen av år
1928? Skulle så vara förhållandet måste det som hände, när
avtalslagarna år 1928 drevos igenom, betraktas betydligt allvarligare
än som en medborgargrupps naturliga reaktion mot en åtgärd som
den finner för sig och sin rörelsefrihet besvärlig och obehaglig.
Saken torde vara värd en undersökning.
När det gäller ett land där arbetarklassen fått sina rättigheter
efter en revolution, är det lätt att påvisa arbetarklassens förändrade
läge under förmyndarstaten och under medborgarstaten. I Ernst
Tollers mångomtalade skådespel "Hoppla vi lever’’ finns
sakförhållandet uttryckt i scenen mellan revolutionären och
ministern-socialdemokraten. Socialdemokraten-ministern deltager i arbetet på den
nya medborgarstatens uppbyggande. Han vet att han arbetar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
