Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Oljelund, Stefan: Fackföreningsrörelsen och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENINGSKÖEELSEN OCH STATEN
171
den klass från vilken han kommit, men han vet också att han i stort
sett måste begagna det maskineri för statens styrande som redan
finnes. Statens anda hade förändrats, men dess former äro i mycket
kvar. Revolutionären förstår det icke, han förväxlar i sin iver
innehåll och form, för honom är socialdemokraten förrädare. Hans
ögon öppnas först när ministern-socialdemokraten nedskjutes av en
ung fanatiker som betraktar sitt offer som bolsjevik och det tyska
samhällets förstörare. Fanatikern till vänster betraktar ministern
som en förrädare och borgarsamhällets försvarare, fanatikern till
höger betraktar samme man som bolsjevik och borgarsamhällets
förstörare. Det är den tragiska konflikten icke blott i pjäsen utan även
i det levande livet.
I så grella motsättningar framstår icke förhållandet i Sverge,
där arbetarklassen under lugna och fredliga former trängt fram
till det fulla politiska medborgarskapet. I Sverge har varken
revolutioner eller revolverskott förkunnat att medborgarstaten avlöst
förmyndarstaten och kanske är därför en stor del av den svenska
arbetarklassens hållning mot staten densamma som före
författningsrevisionen.
I de förträffliga skrifter om utländsk fackföreningsrörelse som
ingå i Landsorganisationens skriftserie finner man i den som
handlar om den tyska fackföreningsrörelsen hur avgjort bejakande den
tyska fackliga rörelsen ställer sig gentemot den nya medborgarstaten.
Trots den förskräckelse för långa citat man rätteligen bör hysa
återge vi en talande passus ur boken. Det är Rickard Seidel som
är författaren.
"Den 9 november år 1918 utropades republiken i Tyskland. Armén
återvände besegrad från slagfälten, kejsaren hade flytt, den kejserliga maktregimen
var bruten, rikets politiska författning låg i spillror och hela samhället
skakade i sina grundvalar. Statsmakten gick över till folkets fullmäktige.
Representanter för de båda socialdemokratiska partierna (de oavhängiga och
gammalsocialdemokraterna) trädde i spetsen för densamma för att hos befolkningen
väcka ett nytt förtroende för staten.
Men som social makt stodo fackföreningarna fast grundmurade. Mitt bland
de vacklande sociala institutionerna utgjorde de en fast kärna, vilken av både
vänner och fiender ansågs vara den enda, som lämpade sig att bilda en
stödjepunkt för ett återuppbyggande av den sociala och statliga ordningen. Många av
de strävanden och fordringar, som fackföreningarna sedan gammalt
företrätt, visade sig nu riktiga och erkändes vara verksamma medel för detta
återuppbyggande. Därför kommo fackföreningarna, som redan under kriget
hade deltagit i de offentliga uppdragen, att från början intaga en principiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
