Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Oljelund, Stefan: Fackföreningsrörelsen och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
STEFAN OLJELUND
förmyndarstaten till folkstaten har av någon anledning icke blivit
så skarpt markerad i arbetarklassens medvetande. Här har orsaken
till detta förhållande angivits vara den att de svenska arbetarna
betydligt lättare erövrade sitt politiska medborgarskap än arbetarna i
de länder, som måste genomgå en revolution. Flera förklaringar
finnas. Dit hör arbetarklassens allmänna mentalitet. Denna
mentalitet torde dock förändras i följd med att arbetarklassens
allmänna läge förändras och förbättras. Givetvis är det så att vi
ännu icke ha folkstaten i den mening arbetarrörelsen vill se den,
men medlet, den allmänna rösträtten, är erövrat; det fordras blott
den viljeansträngning som närmar oss målet. Denna
viljeansträngning måste gå i uppbyggande riktning, annars skulle hela kampen
för statens demokratisering ha varit förgäves.
Vi våga alltså påståendet, att det skulle gå lättare att avgöra
vilka motiv, som voro och äro de verkligt drivande i protesten mot
avtalslagarna, om arbetarna haft sin ställning till den demokratiska
staten klar. Det hade då blivit en fråga om ändamålsenligheten av
en lagstiftning, om lagens beskaffenhet, om den uppfyller de
fordringar som måste ställas på en lag som har att reglera ömtåliga
förhållanden etc. Däremot hade det näppeligen kunnat bliva fråga
om huruvida arbetarrörelsen alls ville vara med om att den
rättsordning som så småningom växer upp på arbetsmarknaden, ges
lagens stadga.
I svaret på de frågor som i det föregående ställas måste alltså
inrymmas att det icke kunde vara den omständigheten, att den
föreslagna lagstiftningen möjligen var oskickligt gjord och illa
uppbyggd, som var huvudsaklig anledning till motståndet.
Diskussionen hade då måst komma att röra sig därom. Eftersom staten
tidigare genom sina medlingslagar blandat sig i avtalsförhållandet
mellan parterna kunde det icke heller vara någon utpräglad
motvilja mot sådan inblandning som dikterade motståndet. På den
tredje frågan, misstanken att lagstiftningen är partisk och orättvis,
kan svaras att så är en allmän mening. Framtiden får visa
om den är berättigad. Slutligen som svar på den sista frågan
måste dock sägas att arbetarna hysa misstro till statens och de
lagstiftande myndigheternas vilja till opartiskhet. Det är detta som
är allvarligt. Är sistnämnda förhållande riktigt så kommer denna
misstro att uppenbara sig vid alla tillfällen som staten försöker att
ingripa på arbetsmarknaden. Även en socialdemokratisk regering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
