Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Strand, Sven G.: Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM EKÊLÜtfD
177
med andra har alltid varit honom motbjudande och oförenligt med
hans innersta jag. För honom har diktandet aldrig varit ett yrke
utan ett högt och allvarligt kall, som fordrat offer både av
bekvämlighet och av det som allmänt kallas lycka och for diktaren ofta blivit
själsligt söndersargande, upprivande. Men det är hög och klar rymd
över denna dikt. I vår den vardagliga och konkreta poesins tid är
det både behövligt och välgörande, att den estetiska idealismen även
får komma till tals. Det ena diktslaget utesluter inte det andra,
båda ha sin uppgift och betydelse, men ett sorgligt missförhållande
inträder, när den ena genren får fullständigt dominera på den
andras bekostnad.
För Ekelund själv står det klart, att den stora lyriken kan skapas
endast ur "upphöjdhet, högtidlighet i själen, frigjordhet från det
vanliga affektlivet" (citat ur Antikt ideal). Hans egen diktning
kan tjäna till illustration av det påståendet. Den stora harmonin
har väl alltid disharmonin till bakgrund, och när han påpekar det
förhållandet stöder han sig inte minst på egna erfarenheter. För
honom betyder känslan av tillkämpat oberoende av tillvarons
irritationer mest som inspiration. En dikt som denna syftar alltid djupt,
den ställer stora fordringar på diktaren.
’ ’Ack, att vad rent och trofast djupt
mitt väsens krafter syfta
ej denna korta plågan här
och ångstens flodvåg skymme,
ack, att en evig vårglans skär
mitt hjärta redan rymme,
att varje dag för sinnet livets bild
sig klarare må lyfta."
(Diktarens kvällsbön.)
Denna dikt är allt för exklusiv, allt för upphöjd för att kunna få
värde för mer än ett fåtal — det är sant. Men detta är ingen
svaghet, felet är inte diktarens utan läsarens, om man nu ens skall tala
om fel i detta sammanhang. Är det i allmänhet farligt att anlägga
kvantitativa synpunkter, är det mångdubbelt farligt inom
litteraturens värld. Att Ekelund ofta känt sig ensam och oförstådd kan man
sluta sig till av många hans dikter. Men denna känsla har inte
enbart verkat negativt, den har också givit honom styrka och tröst,
därför att han inte kunnat tvivla på sin uppgift.
"Att min dikt I djupt förakten
är det enda som mig glatt,
styrkt i hårda kampen
genom livets kval och natt."
(Inspiration.)
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
