Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Strand, Sven G.: Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det mesta är fortfarande grått i grått, trist och föraktligt, men
det har kommit ett nytt värde med i spelet: skönhetslidelsens
extas. Denna får en rent metafysisk karaktär, nu räcker inte det
jordiskt bräckliga och förgängliga till. Med aldrig sinande
hänförelse prisar han denna extas och dess verkningar:
”Ja, tung, grå — som en solkig gata
i frostiga morgontimman —
ofta mig syntes livets väg.
Dock, o hjärta, vad strålande kraft
begöt dig, då trotsigt du brann
av skönhetens vilja! Se djupt genom kvalmet bröt
odysseiska havsmorgnars sorl.
Över livets solkiga gata stod
för den bländande syn
purpurvingad, i strömmande doften omvärvd
mänsklighetens genius.”
”Allt vill jag lämna,
förgäta allt,
och skilt från dagens sorl
ditt tempel bygga,
aktande blott din röst,
dig tjänande,
dig dyrkande.
Dikt, du heliga,
av falla bojorna,
när du nalkas,
strålande visioner lysa natten.”
(Odi profanum.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
