Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Händelser och spörsmål - Jordbrukarbanken - Är fredspropaganda onyttig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha herr Wohlin som chef för sitt firiansväsen. Det skall säkert visa sig, att
han genom en sådan underlåtenhet förverkar sitt eget förtroende, i den mån
han nu verkligen haft sådant, i vida kretsar inom sitt eget parti, ty Sverges
bönder lära nu aldrig kunna bibringas den uppfattningen, att landets
finansminister bör gå en stark finanstrusts ärenden.
Det är väl möjligt, att Jordbrukarbankens skötsel icke varit i allo
oklanderlig, att den från den gamla lantmannabanken övertagit traditioner, som
bort försvinna och att dess styrelse brustit i ett eller annat avseende, men det
är då finansministerns oavvisliga plikt att, så snart han fått en sådan mening
bestyrkt, sörja för rättelse och verksam rättelse.
För vinnande av dylik rättelse är det emellertid en oriktig metod att såsom
skett i strid mot all rimlig ordning för bankaffärers skötande låta en samling
herrar från de enskilda bankerna med stort följe av landsortsattachéer
detaljgranska Jordbrukarbankens portfölj.
Detta kan endast vara inledningen till en försäljning. Men skall man nu
sälja banken, är just den nuvarande tidpunkten den sämsta tänkbara.
Lyckligtvis fordras riksdagens medgivande emellertid för en försäljning. Och även om
vi för tillfället ha en finansminister som synes vilja sälja banken så billigt som
möjligt, så önskar riksdagen säkert att få så högt pris som möjligt. Det lär
nog vara ett tiotal miljoner att vinna på ett uppskov, och Sverges
statsfinanser äro ju som väl är inte till den. grad balkaniserade, att ett dylikt uppskov
skulle vara omöjligt, därför att vi icke kunna undvara köpesumman.
Sedan ovanstående förelåg i korrektur har Kungl. Maj:t i proposition till
riksdagen föreslagit, att Jordbrukarbankens osäkra engagemang skola
överflyttas till Kreditkassan. Denna enkla åtgärd får visserligen otvivelaktigt den
effekten, att bankens soliditet inte ens med största illvilja från
Kreuger-koncernens sida kan misstänkliggöras.
Men den strykeT ingalunda ett streck över finansministerns tidigare
underlåtenhetssynder. Det är lika oförlåtligt som förut, att han låtit
ryktessmide-riet till bankens skada fortsätta veckotals. Och hans åtgärd att kommendera
bankens styrelse till att öppna låneportföljen för en kongress av konkurrenter
ter sig nu, sedan han tvingats till reträtt från sina planer på försäljning, som
utslag av en bottenlös enfald, så framt man får förutsätta att han icke önskat
skada statens intresse. Det återstår att se, huruvida Kreuger-koncernens ivriga
önskan att döda sin konkurrent Gloriaverken lättare än förut skall kunna
realiseras, sedan Kreditkassan får hand om fordringarna i detta företag. Den
som lever får se.
År
fredspropaganda onyttig?
Alltemellanåt yttras i konservativ och liberal press, att
propagandan för fred och för internationell nedrustning är
meningslös i Sverge, eftersom vårt folk redan på förhand
är immunt mot alla krigsbaeiller. Ett så fredsälskande folk som det svenska
finns inte på jorden. Den fredsvänlighet, varav vårt folk redan är bekajat,
kunde genom propagandan rentav urarta till bristande försvarsvilja i
händelse av överfall.
Ungefär detsamma säges i de flesta länder. Nästan överallt har
fredskärleken till den grad genomträngt nationen, att den aldrig skulle lockas ut i
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
