Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Händelser och spörsmål - Är fredspropaganda onyttig? - Folketingsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra krig än rena försvarskrig. Det senaste uttrycket för denna allmänna
Övertygelse är Kellogg-pakten om krigets fördömande. Att svenskarna skulle
intaga en särställning bland folken är därför måhända ett påstående, som
grundar sig på misskännande av andra folks pacifistiska sinnelag. Värre är
att åsikten i fråga också grundar sig på glömska av vår senaste politiska
historia. Vi kunna visserligen med stolthet hänvisa på en obruten
fredsperiod av mer än ett sekel. Men vi borde inte glömma, att de gånger vi
varit närmast branten av kriget, har läget inte varit det av ett fredsälskande
folk, beträngt av hotande och krigslystna grannar. Under våra senaste fyra
regenter har landet åtminstone fyra gånger varit utsatt för fara att drivas ut
i krig av krafter inifrån. Under Oskar I rådde en stark stämning för vårt
inträdande i Krimkriget mot Ryssland och kungen hade i sina hemliga
förhandlingar nära nog bundit sig, när freden kom och gjorde de stora planerna
om intet. Under Karl XV hade vi den skandinaviska krisen och stämningen
för ett ingripande i kriget mot Preussen på Danmarks sida. Under Oskar II
inträffade unionskrisen med Norge, om vars fredliga avveckling som bekant
ingalunda hela folket var ense. Och under det senaste världskriget verkade
en tid ganska starka krafter för vår uppslutning på Tysklands sida.
Med dessa minnen från de senaste 75 åren böra vi inte förhäva oss över
vår omåttliga fredskärlek. En fredspropaganda som går ut på att rycka
människorna ur den vanemässiga, passiva synen på kriget och dess oundviklighet
och bringar dem att tänka på fredens problem har en uppgift även i det
fredliga Sverge.
[-Folketings-valet.-]
{+Folketings-
valet.+}
Det danska folketingsvalet kom i själva verket att bli en
folkomröstning om försvarets vara eller icke vara. Väl hade
partierna även andra punkter på sina valprogram, men de sköts
mer eller mindre i bakgrunden. Det var ju också ganska naturligt, att
försvaret och försvarsutgifterna kom att stå i första linjen, då den sittande
venstreregeringen Madsen^Mygdal störtats i en votering om försvarsutgifterna,
där högern underlät att stödja regeringen och i stället nedlade sina röster.
Särskilt de radikala gick helt i sin valagitation in för tförsvarets avveckling och
lät andra programpunkter iblott skymta. Socialdemokraterna förde visserligen
även fram den viktiga frågan om arbetslöshetens bekämpande och krävde
dessutom ett inställande av venstreregeringens nedrustning på socialpolitikens
område samt en omläggning av skattesystemet, så att skatterna mera kom att
drabba de större inkomsttagarna. Deras tullvänlighet hörde man däremot inte
mycket av.
Att avnustnjingsagitationen kom radikalerna väl till pass kan knappast
betvivlas. För några veckor sedan hade kommunala val förrättats. Att döma
efter deras utfall i städerna skulle socialdemokraterna kunnat räkna med en
ganska stark framryckning. De vann nämligen 65 byrådsplatser och ökade från
460 tall 525 och belade majoriteten i en rad städer. En proportionellt lika
stark förskjutning vid de politiska valen skulle ge dem 8 nya platser, vilket de
förresten också fick, men en hel del av denna framryckning skulle de radikala
nödgats bekosta. Möjligheten att utnyttja folkstämningen i fråga om avrust-
186
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
