Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Agrup, Ture: Socialism och rashygien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
TURE AGKUP
betslösheten och det föga ’hoppingivande framtidsperspektivet sin
naturliga förklaring. En orsak till en mera permanent nedgång
i födelsetalet torde vara att finna i den höjning av
levnadsanspråken, som vissa tekniska uppfinningar under senare tid givit
upphov till.
Vi få komma ihåg att siffrorna i tabellen ge ett uttryck för
födelsefrekvens och dödlighet under 15 år närmast före 1920 och
kunna i så måtto anses ge uttryck för en redan passerad
ståndpunkt. Man torde dock av dem få en rätt god bild av den
förskjutning klasserna emellan, som’ under trycket av olika
ekonomiska förhållanden äger rum i ett modernt borgerligt samhälle.
En annan sak är, om de bärande arvs! aktörernas kvalitet även
följer ekonomiska linjer. Vi skulle gått miste om många av våra
största snillen, om de icke haft möjlighet att stiga upp ur det
mörkaste folkdjupet. Och de, som lyckats resa sig, ha sällan blivit
belönade med världsliga håvor av ett tacksamt folk. Det är andra
saker än snille, som behövas för framgång i kapitalistsamhället.
Ärvd förmögenhet och relationer till kapitalistkretsarna äro ofta
mer avgörande än aldrig så kvalitativt arbete. Man ser ju i själva
verket ofta exempel på hur en degenererad familj i många
generationer kan fortleva tack vare familjegodset. Det är ju just detta
privata ägande av produktionsmedel, som utgör den konstitutiva
skillnaden mellan ett borgerligt samhälle och ett socialistiskt.
Förnekandet av rätten till privategendom har till sin positiva sida
upphöjandet av arbetet till normgivande faktor för fördelningen av
arbetsprodukten.
Principiellt har socialismen intet att säga om hur denna
fördelning skall ske. Det har funnits dekadenta socialister, det har
funnits aristokratiska. Ofta ha de socialistiska föregångarna stirrat allt
för ensidigt på det materiella välstånd, som: skulle kunna
fram-skapas, och att deras tusenårsrike skulle vara i behov av
ytterligare framåtskridande, ha de ansett för uteslutet.
Befolkningsfrågan ha de bedömt optimistiskt: med stigande materiellt
välstånd följer en sjmnkande nativitet, någon överbefolkning vore ej
att befara. Fourier och Bebel med deras detaljerade föreskrifter
om arbetstvång och lika fördelning av arbetets frukter kunna väl
räknas bland dekadentema. Men de flesta torde nog vara att finna
på andra sidan. S:t Simon vill differentiera lönen efter arbetets
art och omfattning. Marx vill ju genom sin mervärdeteori bevisa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
