Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Agrup, Ture: Socialism och rashygien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISM OCH BASHYGIEN
213
att arbetaren ej erhåller det fulla bytesvärdet för sitt arbete.
Konsekvensen blir naturligtvis, att mervärdets konfiskering skulle leda
till en lön för arbetaren, som stode mera i proportion till hans
arbetsprodukt. Den lära, som kodifierats i "Das Kapitäl’’ är en
aristokratisk lära, där arbetet är bragden, som förlänar adelskap.
För övrigt var Marx genom sin historieuppfattning mera böjd för
att tro på en utveckling genom revolutioner än genom
evolutioner. Bland de övriga aristokratiska socialisterna finna vi namn
sam Ruskin, Wells, Kautsky och — ja varför inte — Lenin.
För den moderna uppfattningen är det belysande att se, hur
Bertrand Russell ängsligt sörjer för att i hans ’Samhälle ingen
begåvning, ingen skaparkraft må gå förlorad. Individerna äro ej
lika, menar han. Somliga skilja sig från mängden genom sin
intelligens, sitt snille, sina konstnärliga anlag. "Ett socialt system",
säger han, "som skulle göra dem (begåvningarna) improduktiva,
skulle döma sig självt, vilka dess förtjänster i övrigt må vara."
Ensamt för snillenas räkning har han från anarkismen hämtat idén
om en "vagabonde ’s wage". Det ligger ju i sakens natur, att
snillena ofta bli oförstådda av sin samtid. Genom sin opposition
mot det bestående bli de ju i viss mån antisociala individer, illa
sedda av det bestående systemets upprätthållare. Att det
socialistiska samfundet, då det gäller att låta snillena komma till sin
rätt, åtminstone knappast kan vara sämre rustat än det nuvarande
borgerliga, tillfredsställer ej Russell. Ett bättre tillstånd måste
skapas, om också blott som ett provisorium. Det socialistiska
samhället får nämligen ingalunda vara något för alla tider fastställt
idealtillstånd. Ett sådant är en dröm och knappast ens en
vacker sådan. Socialismen bör snarare vara ett medel till ytterligare
framåtskridande.
Så långt Russell. I motsats till vad fallet är med snillena, torde
icke vad begåvning och andra samhällsgagnande biologiska
arvsfaktorer beträffar någon sådan svårighet föreligga att upptäcka
dem och låta dem komma till sin rätt redan på ett relativt tidigt
stadium. Eftersom arbetsfri inkomst ej förekommer i
socialiststaten, finnes i ett sådant samhälle möjlighet att, i motsats till i
det borgerliga, låta vars och ens inkomst bestämmas av den
arbetsprestation, som han utför. Då vi sett att inkomstens storlek har
ett visst inflytande på nativitetsöverskottet, finnes då också
möjlighet att påverka detta genom ekonomiska medel. Om vi emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
