Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Hansson, Bertil: Kraftmätningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTMATNINGEN
219
försvinna ur hans medvetande till varje pris. Ändamålet får helga
medlen. Hendrik de Man har gått in för att leva om sitt liv. Och
han vill tvinga andra att följa. Det hänger samman med hans
profetnatur att vilja så. —––––
Eedan långt före världskriget är Hendrik de Man en av
förgrundsfigurerna inom den socialistiska ungdomsrörelsen. Han är en
lågande marxist. Hans angrepp på reformisterna voro många och
hårda. Hans utveckling är betecknande för en intellektuell socialist.
Utgången från ett högborgerligt hem bryter han sig redan som ung
student loss ur sin exklusiva miljö, och i heligt trots mot denna ger
ban sig hän åt socialismen. Hans utgångspunkt är en negation.
Därav anledningen till hans våldsamt revolutionära
ungdomsinställning till marxismen. Den blir brännpunkten för hans trots och
hans längtan. I varje proletär ser han en världsförlossare, som
under trycket av en historisk nödvändighet och en Marx’ geniala tanke
skall timra upp
"den stad, där rättfärdighet skiner
i glans av dagar, som gry",
för att citera en svensk marxistisk diktare.
I Tyskland växer de Man sig stark i sin övertygelse. Här i
marxismens hemland dras han instinktivt över på extremisternas
flygel. Han knyter personliga vänskapsband med en Karl
Lieb-knecht och Rosa Luxemburg. Han känner ett starkt behov av att
hänge sig reservationslöst åt den sak, han gjort till sin. På
Tysklands rödaste fält finner hans längtan sitt utlopp. Så bryter
kriget ut.
Hendrik de Man går ut som frivillig liksom de tusentals andra
av världskrigets socialister. Liksom de tusentals andra trodde sig
Hendrik de Man kämpa för friheten och demokratin. Samma tro,
samma erfarenheter. Även Hendrik de Mans drömmar drunknade i
blod. "Det är krigstidens psykiska upplevelser", skriver han själv,
"som berättiga mig att tala om en bok, som är skriven med blod,
även om jag ej kan veta, huruvida jag lyckats förvandla detta blod
till ande. De dubbla motiv, som förmådde mig, den lidelsefulle
anti-militaristen och förkroppsligade internationalisten, att tro på
plikten till kamp mot Tyskland, min besvikelse över Internationalens
sammanbrott, den dagliga erfarenheten av driftbestämdheten hos de
massimpulser, som förgiftade även den socialistiska arbetarklassen
med folkhat, mitt växande avstånd från flertalet av mina tidigare
meningsfränder, vilka vände sig till bolsjevismen — allt detta
mar-terar mig med skrupler och tvivel, av vilka man i denna bok finner
en återklang".
Trycket blev outhärdligt. Hendrik de Man lämnar Europa, lever
vagabondliv i Amerika och grubblar över en ny frågeställning,
sedan den sista återstoden av marxismen trampats ihjäl mellan
skyttegravarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
