Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Hansson, Bertil: Kraftmätningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
BERTIL HANSSON
Hendrik de Man har förtätat hela sin problemställning i följande
bekännelse: ’ ’Insikten om omöjligheten att på annat sätt än genom
ett förborgerligande föra arbetarmassorna fram mot en bättre
tillvaro har varit en av mitt livs bittraste upptäckter." Hans ungdoms
vackraste längtan ligger begraven i denna upptäckt. Märk att hans
utgångspunkt som socialist var en trotsig negation. Ännu i denna dag
skälver hans stämma av het indignation, när de borgerliga
kulturidealen komma på tal. Till och med Arthur Engberg, som eljest
inte slösar på erkännanden, blir helt varm om hjärtat, när han måste
konstatera detta faktum: ... "det hjärta, med vars blod boken
skrivits, klappar varmt för arbetarklassen och dess välfärd.
Förkastelsedomen över de borgerliga kulturidealen skälver av en indignation,
som är levande och äkta. Icke ett ögonblick bringas läsaren att
tvivla på de Mans uppriktiga hängivenhet för arbetarklassens
frigörelsesträvan. Själv stående på höjden av sin tids bildning kan han
med så mycket större eftertryck gissla och tukta den bracMga
bor-garkultur, med vilken han energiskt förklarar sig ha oåterkalleligt
gjort upp räkningen." (Se härom närmare Hendrik de Mans lilla
broschyr "Socialismen som kulturuppgif t". Frihets förlag.) Men
i proletariatets kamp och seger såg de Man vårlöftena till en ny
kol-lektivistisk kultur, väsensskild från den borgerliga. Även han satte
hela sin tillit till "arbetarklassens oskrivna blad". Även han blev
en hänförd förkunnare av "proletärkulturen". Man kan knappast
tänka sig en mera häftig omvärdering än den som nu sker i ’
’Socialismens Psykologi": "Proletkult — en otäck, men karakteristisk
ordbildning, som erinrar om surrogatindustrins konstlade
sammansättningar — är antingen en teoretisk framtidsspekulation eller ett
propagandistiskt begrepp; i varje fall är den ingen realitet i nuet. De
båda begreppen proletariat och kultur utesluta varandra, om man
åt ordet proletariat ger dess ursprungliga, marxistiska innebörd.
Proletariatets typiska klassläge är ett tillstånd av egendomslöshet,
socialt beroende, dekvalifioerat arbete. Kulturen förutsätter ett
minimum av egendom, andlig autonomi, ledighet, livs- och arbetsglädje.
En förtryckt klass har aldrig skapat en ny kultur; den måste alltid
först tillägna sig de härskande klassernas kultur för att resa sig ur
sitt förtryck. Primitiviteten i tidigare kulturstadier, som t. ex. den
romanska kulturen under den tidigare medeltiden, berodde ej på en
förtryckt klass’ kulturella primitivitet; det var en ung, nästan naiv
kultur, men i varje fall de övre samhällslagrens kultur. Proletären
i vår industriella tid är icke primitiv; han är egendomslös i en
kulturgemenskap, som vilar på egendom. Allt kulturellt skapande
förutsätter självständighet och ansvar; det proletära arbetarödet
utmärkes emellertid av osjälvständighet och oansvarighet."
Metamorfosen är den djupast tänkbara; det var författaren till de nyss
citerade raderna, som ett par decennier tidigare förankrade hela sin
varma livstro hos detta proletariat, vilket i kraft av ett oundvikligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
