Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Stolpe, Herman: Konsumentkooperationen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSUMENTKOOPERATIONEN I BYSSLAND
231
ersätta handeln med en planmässig, av staten organiserad
varudistri-bution. Som mål uppställes, att hela befolkningen kollektivt
inordnas i ett nät av konsumentkommuner med uppgift att så raskt,
planmässigt och billigt som möjligt fördela varatillgången.’’ Man
gjorde även omedelbart ett försök att förverkliga sitt program,
men stötte då på en mur av enhälliga protester från den
kooperativa rörelsens målsmän. Då sovjetregeringen vid denna tidpunkt
ännu ej litade på sin förmåga att omedelbart taga hela landets
varu-distribution i egna händer, gick man i april 1918 med på en
kompromiss, som innebar, att befolkningen alltjämt skulle i första hand
betjänas av de "borgerliga" konsumtionsföreningarna, vid vilkas
sida dock skulle byggas upp ett system av klasskámpsbetonade
arbe-tarkonsumtionsföreningar.
Aprildekretet 1918 hade helt och hållet den tillfälliga
kompromissens karaktär, och det var redan från början givet, att sovjet, så
fort det allmänna läget tillät ytterlighetsåtgärder, skulle realisera
planen att förvandla kooperationen till ett osjälvständigt organ i
statens hand. Utvecklingen av arbetarkonsumtionsföreningarna
gick raskt och de fylldes redan från början av starkt kommunistisk
anda. Redan i januari 1919 fann man det lämpligt att bryta ut
dessa föreningar ur Centrosojus och skaffa dem en egen
centralorganisation, Cent rossektion. Två månader senare var dock tiden inne
att realisera det kommunistiska programmet i hela dess vidd.
Enligt ett dekret av den 20 mars förvandlades
konsumtionsföreningarna till statens officiella distributionsapparat, till vilken samtliga
medborgare ägde att ansluta sig. Samtidigt genomfördes en stark
centralisation av rörelsen, varigenom föreningsantalet sjönk från
53,000 till 25,500. Den enhet, varpå rörelsen byggde, blev
hädanefter centralföreningen med filialer i smärre kringliggande
samhällen. Centralföreningarna sammanslötos i guvernementsförbund,
vilka i sin tur ingingo som medlemmar i Centrosojus, som åter blev
rörelsens högsta centrala organ.
Genom denna omläggning fick den ryska kooperationen en
karaktär, som definitivt skilde den från rörelsen i Västeuropa.
Visserligen ägde föreningsmedlemmarna att utse föreningarnas organ,
men rösträtten inskränktes redan från första början att gälla dem,
som ägde valrätt enligt sovjets konstitution. Därjämte ägde
sovjetregeringen mycket starkt direkt inflytande på Centrosojus’ ledning,
där redan 1919 tio medlemmar av sexton voro av regeringen insatta
representanter. Kooperationen hade på så sätt definitivt förvandlats
till ett distributionsinstrument i statens hand. I enlighet därmed
lösgjordes alla produktionsföretag från Centrosojus och fördes
under högsta ekonomiska rådets förvaltning. Alla medlemsavgifter
avskaffades. Köreisen behövde ej längre byggas upp på egna medel
utan finansierades genom kapital, som ställdes till förfogande av
staten. Resultatet borde, tycker man, automatiskt ha blivit en
enorm ökning av omsättningen. Egendomligt nog tyda emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
